header

header

tisdagen den 15:e april 2014

Allvarligt talat!


Allvarligt talat - så heter ett radioprogram i P1 som kommer att sändas på måndagar med start den 23 juni. Ett program som ska bygga på lyssnarnas frågor om livet, sorgen och vardagen. I år ska P.O. Enquist och Lena Andersson vara programvärdar och alltså svara på frågor som kommer in från lyssnarna. P.O. önksar sig frågor som förvånar honom och Lena ser framemot ett krävande och ansvarspåläggande uppdrag.

Har du frågor som du vill ha besvarade av författarparet så kan du maila in dem redan nu till allvarligttalat@sverigesradio.se

måndagen den 14:e april 2014

Vägen mot Bålberget - Therése Söderlind

Vägen mot Bålberget utspelar sig från slutet av 1600-talet till nutid och kretsar kring samma släkt. År 1975 lämnar Veronicas mamma familjen i det lilla samhället Nyland. Veronica och pappa Jacke får klara sig efter bästa förmåga. När Veronicas farmor dör så väcks många frågor kring släkten; vem är egentligen Jackes pappa och är de ättlingar till en kvinna som överlevde häxbränningarna på 1600-talet. Veronica börjar släktforska, Jacke tar prover uppe på Bålberget men ganska snart falnar intresset. Mamman återvänder till familjen och Veronica får en lillasyster.

År 1740 sitter Olof och tänker tillbaka på sin barndom, när hans mamma Annika brändes på bål men grannfrun Malin kom undan. Olof gifte sig senare med Malins dotter Segrid som han varit vän med sedan barnsben. De blir aldrig fria från minnena från häxbränningstiden, inte från andra minnen heller för den delen.

Jag har tidigare läst Söderlinds debutroman Norrlands svårmod  och gillade verkligen den. Precis som i Vägen mot Bålberget så hoppar författaren fram och tillbaka i en familjs historia. Gemensamt mellan böckerna är också en dysfunktionell familj som nästan kvävs under sina familjehemligheter, men i den här boken så gräver sig Söderlind alltså djupare ner i historien. En inte så vacker bit av svensk historia där kvinnor på vaga anlagelser och på grund av otrolig bekännelser dömdes för trolldom och brändes på bål som häxor. Själva trolldomsprocessen är ändock en liten del av bokens handling. Författaren skildrar med skicklighet en familj som under 1600-talet levde under svår fattigdom och under en sjuk mans makt. Segrids pappa Erke är våldsbenägen och utnyttjar sin dotter på värsta vis. Familjen går långt för att dölja vad som egentligen händer bakom stugans fyra väggar. Tack och lov att Segrid har grannpojken Olof till vän och sedan till make, men vad blir man för mamma själv när man blivit tuktad så hårt som barn?

Även i den nutida familjen så pratar man inte om vissa saker. Överhuvudtaget tycks familjemedlmmarna inte prata med varandra om viktiga saker, ja det tycks knappt prata med varandra alls. Den enda som lossar tungan är Olof på sin ålders höst.

Jag hade stora förväntningar på den här boken. Dels eftersom jag gillade Norrlands svårmod så mycket och dels för att jag hört att denna ska vara bättre. Jag hade svårt att komma in i boken, fick aldrig något flyt i läsandet - som om karaktärernas torftiga språk lade en barriär mellan mig och historien. Jag tyckte om boken men hade svårt med språket. Något jag tyckte mycket om var Malins fina relation med sin farmor och Veronicas fina relation med sin farmor (den hade jag velat veta mer om).

Boken fick mig att fundera på hur länge vår uppväxt färgar oss, hur långt i släktleden liksom. Malin gifte sig med Erke som plågade familjen. Det ledde till att Segrid fick det svårt i sin relation och uppfostran av sina barn - vill Söderlind säga att Erke (eller häxprocesserna för den delen) lämnat spår ända till nutid? Eller beskriver hon parallella historier i samma släkt och nutidens människas behov av att känna sin familjehistoria kontra dåtidens människa som överhuduvdtaget inte funderade i de banorna (vad vi tror i alla fall). Jag vet faktiskt inte.

Boken är nästan 600 sidor lång och ändå finns det en mängd lösa trådar som författaren inte knyter ihop. För mig kändes det som att den slutade lite mitt i, om ni förstår hur jag menar. Jag hade gärna sett att den slutade med Veronica i nutid - jag var inte färdig med henne...

Boken ges ut av Walström & Widstrand i inbundet format och av Bonnier Pocket i pocketform. Den kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, Eli läser och skriver, Holavedsbrudar och Bokblomma

söndagen den 13:e april 2014

Update

Vägen mot Bålberget är äntligen utläst och nu fortsätter jag med Projekt Hyllvärmare och börjar med Mörka strömmar som fått stå orörd i bokhyllan i över två år!

Idag ska jag ta mig i kragen och skriva ett gäng recensioner som jag ska publicera nästa vecka - ska bara städa och ta en prommis till affären först...

måndagen den 7:e april 2014

Att cykla och lyssna (en bekännelse)

Jag är en sådan där person som ondgör mig över andra i trafiken - särkilt över cyklister som inte har någon koll på sin omgivning och övriga trafiken. Jag vet inte hur många gånger jag fått pallnita för cyklister som bara kört rakt ut framför bilen. En del är inte särskilt rädd om livet! Särskilt mycket har jag svurit över cyklister med lurar i öronen. Hur tänker de egentligen när de avskärmar sig sådär?

När jag är ute och promenerar så har jag alltid en ljudbok eller radion i öronen, men allt går långsammare då. Man utsätter inte andra för sig själv - som man faktiskt kan göra som cyklist.

Nu är det vår. Jag har plockat fram cykeln och tänker bara använda bilen i absoluta nödfall! Jag har också fått tillfälle att reflektera över mitt eget beteende. För vad gör jag? Jo, jag pluggar in hörlurar i öronen, slår igång ljudboken och hoppar upp på cykeln..! Utan att ens tänka på hur mycket jag stör mig på andra som gör likadant. För jag - minsann - har låg volym, cyklar inte särkilt fort, stannar cykeln och går över övergångsställen, ser mig noga om innan jag ska svänga osv, osv. Kanske andra med lurar i öronen gör likadant? En del i alla fall. Eller är det kanske så att jag inte ska ta chansen att njuta av litteratur just när jag cyklar?

Hur gör ni? Och är det ens lagligt att cykla med hörlurar i öronen?

fredagen den 4:e april 2014

Vilken svacka!

Jag vet inte riktigt vad som pågår just nu men jag har hamnat i en rejäl svacka både med läsningen och bloggandet. De senaste tre veckorna har jag knappt läst någonting och det beror inte på boken jag läser för tillfället. Jag läser Vägen till Bålberget av Therèse Söderlind och gillar den, men läslusten finns inte där. Kan inte minnas när det hände senast! Hoppas att det är övergående!

Helt utan litterära upplevelser är jag trots detta inte. Jag har börjat ta mig ut på promenader och har upptäckt Radionovellen på SR. Hittills har jag lyssnat på Det tomma hemmet av Lidia Tjukovskaja och En lång vinter av Colm Tóbín. På kvällarna läser jag Harry Potter och de vises sten för sonen som drabbats av Harry Potterfeber...

Kanske kommer jag med det här inlägget igång med bloggandet. Här har det stått stilla i över en vecka och det är nog den längsta tiden sedan jag drog igång bloggen för snart fyra år sedan!

Vill passa på att tipsa om en ny favoritblogg. Jessica som har bokbloggen Ord och inga visor har börjat blogga om sin personliga viktresa och skönhetsideal på Amelia, ni hittar den här.

onsdagen den 26:e mars 2014

Glysas öga - Cecilia Helle

Sanna, hennes man Markus och deras tre barn har nyligt flyttat till Katrineholm där Sanna fått jobb som nyhetschef på en lokaltidning. De har köpt ett fint sekelskifteshus och utåt sett så är de den perfekta familjen. Men, allt är inte som det verkar. Markus som arbetar som advokat har svårt att acceptera sin frus framgång. Han är oberäknelig, blir arg för minsta lilla och styr familjen med sitt ojämna humör. Sanna har det inte lätt på jobbet heller. Tidningen har bytt nyhetschefer på rullande band tidigare och hon börjar förstå varför det är så. En kvinna hittas mördad i naturområdet Glysas grav och när Sanna får reda på att kvinnan är mamma till hennes sons klasskompis nämner hon det för Markus. Han påstår att han inte kommer ihåg henne men Sanna vet att han ljuger.

Det här är Cecilia Helles debutbok. Hon arbetar till vardags som redaktionschef på en tidning. Det märks i boken att hon känner tidningsvärlden väl men även vad man brottas med som chef. Boken handlar delvis om mordet på kvinnan men mest av allt skulle jag vilja säga att det är en relationsroman. Om hur det är att vara kvinna i karriären, mamma och fast i ett destruktivt förhållande. Helle skildrar på ett bra och verklighetstroget sätt Sannas motstridiga känslor till sin man, Markus städmani, bråken, Sannas ursäktande och Markus ursäkter.

När Helle låter Sanna ha det överjävligt på jobbet också med en mansgris till chef, en ond häxa bland medarbetarna och en svekfull kompis/kollega. Då förloras trovärdigheten något. När det dessutom kastas in en sidohistoria med en person som sitter i fängelse, är besatt av Sanna och stalkar henne när han är på permis så  skadar det mer än bygger spänning. Jag förstår inte vad som är författarens tanke med den karaktären och hans historia. Kanske skriver hon på en fortsättning där den karaktären tar mer plats eller så var tanken att karaktären skulle bidra till mordhistoriespåret, har faktiskt ingen aning...

Helle har ett bra flyt i språket. Jag gillar hennes miljöskildringar och även vissa av karaktärsskildringarna (förutom de stereotypa). Hon har något att säga men det försvinner i mängden av problem som drabbar Sanna.  Det här är en författare med potential och jag vill inte såga romanen. Kärnan i boken är riktigt bra, önskar att den hade varit mer avskalad bara.

Boken ges ut av Alfabeta förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

måndagen den 24:e mars 2014

Äntligen!

Jag har ju glömt att berätta något fantastiskt som har hänt i mitt boknördiga liv! Jag börjar från början...

Redan när sonen låg i magen dagdrömde jag om tiden när jag skulle få börja läsa Harry Potter för honom. Jag drömde om att få se honom drabbas av Harry Potterfeber, leva sig in i Hogwartsvärlden och diskutera trollformler. Jag har läst böcker för honom från det att han bara var några dagar gammal och har varit noga med att ha en lässtund med honom varje kväll. Lite då och då har vi tittat på Harry Potter böckerna men han har hittintills inte varit särskilt intresserad och jag har tänkt att jag ska vänta tills han är sju år innan jag börjar läsa dem för honom. Han är sex år nu, fyllde i januari.

För ungefär en vecka sedan kom han hem från dagis och hade en massa frågor om Harry Potter! Det visade sig att en tjej som går på samma dagis som honom har sett filmerna och de har börjat prata om dem. Men han undrade inte när han får se filmerna utan när vi kan börja läsa böckerna. Jag svarade hur jag tänkt - vi börjar när han är sju. Att det inte är bilder i böckerna och att de är ganska långa, så därför är det nog bra att vänta ett tag. Dagen efter satt vi när vi åt middag sa han "Snälla mamma, kaaaan vi inte börja läsa Harry Potter nu? Jag kan göra som när du berättar sagor och tänka ut bilder i huvudet" Och vem är jag att säga nej i det läget? Det var liksom bara att haka på läslusten och nyfikenheten. Vi gick och hämtade Harry Potter och de vises sten från bokhyllan och satte igång. Sedan dess har vi sträckläst! Drömmen är uppfylld!

Ru - Kim Thúy

Vi diskuterade Ru av Kim Thúy vid senaste träffen med bokcirkeln Picket & Pocket. Ru är en självbiografisk roman. Kim Thúy föddes i Vietnam och flydde till Kanada under kriget. I boken får vi följa hennes och hennes familjs historia och resa.  Det är en kort bok, ungefär 150 sidor. Den är poetisk, fragmentarisk, icke-kronologisk. Jag får känslan av att Thúy helt enkelt har skrivit ner sin tankar i den ordning de har kommit, vilket skapar en intimitet med läsaren.

När jag slog ihop pärmarna till boken kände jag direkt att jag läst den på fel sätt. Jag skulle ha gett den mer tid, inte läst så fort. Det är en bok som kräver långsam läsning. Det var bra att få prata om boken på bokcirkelträffen, då fick jag möjlighet att reflektera över den. Jag hade svårt att få ihop den innan dess. Med min snabba läsning klarade jag inte av de snabba kasten mellan dåtid och nutid, världsdelar och händelser. Hade jag inte fått prata om den efteråt hade den knappast lämnat några spår.

Det jag tyckte bäst om med Ru är det osentimentala och avskalade sätt den är skriven på. Livet i flyktinglägret på Malaysia och ögonblicksbilden av mamman som förlorade sin sjuåriga son blev så mycket starkare, grep mig in i själen när det berättas rakt av utan ögonbindel på.

Den är vacker och poetsik men också tidvis humoristisk, till exempel när Thúy beskriver hur det var att komma till den lilla kanadensiska orten och mötas av lokalbefolkningens iver att vara hjälpsamma.

Boken är utgiven av Sekwa och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Bokmania, Beroende av böcker och Feministbiblioteket

fredagen den 21:e mars 2014

Sov Gott...(eller nåt)

Varning, Varning! Detta Är Läskigt!




Tack till Caroline L Jensen som tipsade...

onsdagen den 19:e mars 2014

Littfesten - sista delen

Det har gått flera dagar sedan Littfest i Umeå tog slut. Jag rapporterade ganska flitigt därifrån, försökte skriva en snutt om varje seminarium jag var och lyssnade på. Det jag missat att skriva om är Nawal El Saadawis seminarium och samtalet mellan de tre akademiledamöterna Torgny Lindgren, Kristina Lugn och Sara Danius.

Om vi börjar med Nawal. Till det seminariet samlades (nästan) hela bokcirkeln Picket och Pocket. Vi har läst en av hennes böcker tillsammans - eller rättare sagt skulle läsa. Jag avslutade aldrig läsningen av den, anledningen hittar ni här.

Under Littfest kunde jag konstatera att jag gillar henne mer än hennes bok Den stulna romanen. Hon var, trots sin ålder, en frisk fläkt. Och, precis som flera andra författare som jag lyssnat på, så berättade hon om hur roligt hon har när hon skriver - trots de svåra ämnen hon behandlar. Hon levererade många tänkvärda citat och fick stående ovationer på slutet. Här kan ni själva titta på helaseminariet!


Samtalet med akademiledamöterna var otroligt underhållande, tänkvärt och roligt. Samspelet mellan Torgny och Kristina var fantastiskt! När Torgny sa att han aldrig trott på att läsning skulle vara karaktärsdanande "Jag har läst i 70 år och inte blivit en bättre människa för det" och Kristina kontrade med "Jag har känt Torgny i 40 år och kan berätta att han är en mycket bättre människa nu än vad han var då" så var det fler än jag som skrattade. Sara Danius fick lika mycket plats som de gamla rävarna och det var intressant att få en bild av den allra senaste ledamoten i akademien.

Hade önskat att jag kunde dela med mig en film från det samtalet, men man fick inte ens fota under tiden så...antar att det inte heller filmades. Men ni kan ju kolla in det här i stället


måndagen den 17:e mars 2014

lördagen den 15:e mars 2014

Från Kerstin till Ekman - Littfest Del 8

Till publikens stora förtjusning dissade Ekman snabbt uttrycket Norrland, tyvärr hamnade samtalspartnern på defensiven i och med det. Han var på det hela alldeles för intensiv, hade en tendens att avbryta Ekman och argumentera med henne. Det hade han inte så mycket för, hon var duktig på att sätta honom på plats.

Kom att handla mycket om naturen/landskapet, hur och varför den skildras så mycket i hennes böcker. Intressant att lyssna till hur hon fått uppslagen till sina böcker och tankarna under arbetet med dem. Händelser vid vatten fick hon idén till när hon var ute på promenad med sin hund och fick se ett blått tält alldeles vid ett strömnande vatten. Det väckte en obehagskänsla i henne och jon förstod inte först vad det berodde på, hon brukade ju själv tälta. Sedan insåg hon att det var på grund av att tältet var placerat vid vattnet som
Var högljutt i sitt strömmande. Det dränkte alla ljyd runt om och man skulle inte höra stegen av någon som närmade sig.

Ekman var väldigt intressant att lyssna på men samtalspartnern förstörde mycket genom att avbryta, vilja tala om för Ekman vad hon skulle säga och tycka. Till skillnad från Wixe som tidigare under dagen lät Torgny Lindgren blomma i sitt berättande lät den här gubben henne inte prata färdigt. Synd för publiken som kommit dit för att lyssna på Kerstin Ekman och inte på honom.
Långt därnere sitter Kerstin Ekman

Hur man botar en feminist - Littfest Del 7

Ett seminarium med Nanna Johansson och förläggaren Mats Jonsson. Hon har gjort otroligt mycket, från serietecknande, radiopratande, skriva krönikor och mycket mer. Beskriver sig själv som en rastlös människa som vill byta projekt, medieform och så vidare.

Har nyligt gett ut boken Hur man botar en feminist och läser en snutt ur den.
Seminariet handlade inte så mycket om boken utan desto mer om resan till skapandet av boken, vad hon gjort tidigare och henne stämpel som politisk åsiktsmaskin.


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...