header

header

fredag 27 februari 2015

Nyheter

Det var väldigt länge sedan jag köpte böcker! Har koncentrerat mig på att läsa hyllvärmare i stället. Igår kom dock de här godingarna i lådan. Två bokreaböcker och Bruno K Öijers senaste


onsdag 25 februari 2015

Livbåten - Charlotte Rogan

Grace är på väg från England till USA med oceanångaren  Empress Alexandra när den förliser. Året är 1914. Tillsammans med 39 andra människor räddas hon på en livbåt, en livbåt som inte alls är avsedd för så många människor. För att överleva hindrar de andra människor från att komma ombord och åker förbi drunknande barn utan att plocka upp dem. Räddningen är långt borta och det tar flera veckor innan sällskapet i livbåten räddas av en förbipasserande båt. Eländet tar dock inte slut där. Grace och ett par av de andra kvinnorna på livbåten ställs inför rätta för deras handlingar till sjöss. Rätten ska ta ställning till deras agerande under såväl själva förlisningen som under veckorna till sjöss. På uppmaning av sin advokat skriver Grace en dagbok för att skildra den fasansfulla tiden på livbåten.

I Livbåten låter Rogan karaktärerna om och om igen konfronteras med sina instinkter, sin moral, sin etik och slutligen sina handlingar. Hon ställer frågan: Hur långt är man villig att gå för sin överlevnad och vad innebär det man gör för ens fortsatta liv/mående? För livet på livbåten är långt ifrån lätt och folk är inte ense om vilken den bästa strategin för att bli upptäckt och räddad är. En erfaren sjöman tar snabbt befälet men uppfattas av flera som rå, elak och egoistisk. Man ifrågasätter hans motiv och ndrar om han roffar åt sig av mat och vatten. Ett myteri är nära. Det intrigeras mellan passagerarna, viskas och smids planer.

I teorin gillar jag den här boken. Den innehåller så mycket intressant och när jag tänker tillbaka på den så får jag påminna mig om att jag faktiskt inte var så förtjust i den när jag lyssnade på den. Det är en bok som har fått mycket bra kritik, ändå kommer jag på mig själv med att bli lite uttråkad, tycka att saker upprepas och undra över riktigheten i en del "praktiska saker". Jag lyssnade alltså på boken med Martina Nilsdotter som uppläsare. Hon gjorde ett bra jobb och hennes tonfall och röst harmonierade väl med berättelsen.

Livbåten kategoriseras som psykologisk thriller, något jag inte alls förstår. Jag ser den mer som en filosofisk bok som skildrar filosofiska resonemang med hjälp av historian. Har funderat en del över sensmoralen i boken; Att alla männsikor i grund och botten är osympatiska och giriga? Tror inte att det är det författaren vill förmedla men det är så jag känenr efter att ha lyssnat färdigt på den.

Boken ges ut av Bookmark förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Bokhora, Bokdetektiven, Malins bokblogg och hyllan

måndag 23 februari 2015

Väckelse - Stephen King

I Väckelse går Mr King tillbaka till sina rötter. Det här är en traditionell Stephen King bok! En berättelse om kampen mellan det onda och det goda. En berättelse som rör sig i gränslandet. Väggarna mellan vardagen och det övernaturliga är papperstunna.

Baksidetext:
New England, tidigt 60-tal. Sexårige Jamie Morton leker på gården när en skugga faller över honom och en man i svart kavaj tornar upp sig mot himlen. Det är första gången Jamie träffar pastor Charles Jacobs – ett möte som kommer att prägla hans liv. Med sin vänliga fru och livlige son blir den unge nyinflyttade pastorn genast omtyckt i staden. Jacobs är inte bara hängiven sitt prästerliga kall, han drivs också av en hemlig besatthet av elektriska experiment. Jamie delar hans fascination och mellan dem båda knyts ett särskilt band. Men när tragedin drabbar Jacobs familj slås idyllen i spillror. Övertygad om att Guds existens är en omöjlighet chockar pastorn samhället i grunden och tvingas lämna staden.

Charles Jacobs skugga kommer dock inte att lämna Jamie. Den bara mörknar med åren. När de båda möts igen är Jamie i trettioårsåldern, en heroinmissbrukande musiker som befinner sig i fritt fall. Återigen får Jacobs Jamies liv att ändra riktning, och återigen dras han in i den allt mer maniske före detta pastorns försök att väcka liv i universums dolda krafter. Krafter som kan hela, men också skada.

King är bra på att skildra det utsatta barnet och hur känslighet mot andra världar kan driva en människa in i galenskap och missbruk. Jamie är kanske känslig men han är inte skör, med en enorm viljekraft och Charles Jacobs hjälp tar han sig ur missbruket. Jacobs behandlade Jamies missbruk med elekricitet, med en alldeles egen uppfinning. Jamie kan tydligt känna att något hände med honom under behandlingen och börjar tvivla på hur bra den egentligen var. Använder sig Jacobs av onda krafter i sina expeiment?

Väckelse är en helt ok bok men långt ifrån Kings bästa. Jag hade nog önskat mig fler monster och mer utforskande av det onda. King hade kunnat fördjupa sig mer i det och stryka en del annat. Boken påminner mig dock om hur skicklig han är som författare och stycket när han skriver om olyckan som Jacobs fru och barn råkar ut för är så hjärtskärande, naken och totalt jordnära att den ännu inte lämnat mig trots att det var flera veckor sedan jag lyssnade på boken.

Jag lyssnade alltså på boken som ljudbok med Reine Brynolfsson som uppläsare. Störde mig tyvärr på hans knarriga röst och monotona tonläge alltför många gånger, det sabbade upplevelsen en hel del faktiskt.

Boken ges ut av Albert Bonniers Förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om  boken är LitteraturMagazinet, Bokhyllan och Bokhuset






lördag 21 februari 2015

Lewismannen - Peter May

Lewismannen är andra boken i Peter Mays Isle of Lewis-trilogi. Den första boken, Svarthuset, har jag skrivit om här. Jag gillade verkligen Svarthuset men Mays andra bok om Fin MacLeod är snäppet bättre. Kanske beror det på att jag numera är bekant med miljön och karaktärerna, att jag får träffa dem igen - efter att ha längtat lite. Jag lyssnade på boken som ljudbok med Mats Eklund som uppläsare.

För er som inte läst Svarthuset utfärdar jag nu spoilervarning! Ska dock besinna mig och inte avslöja alltför mycket...

Fin återvänder till Lewis efter att ordnat med skilsmässa och sagt upp sig som polis, föga anar han att han snabbt ska kastas in i ett nytt fall. Han tar sitt pick och pack, slår upp ett tält vid sitt föräldrahem som han tänker sig att han ska renovera. Han träffar återigen på sin gamla ungdomskärlek Marsaili vars gamle far Tormod har blivit dement. Marsailis mamma orkar inte längre med sin make och lämnar över allt ansvar på sin dotter. Tur för henne att Fin dykt upp som en räddande ängel och hjälper hene i kontakten med myndigheter. När ett mosslik hittas på ön så kallar polisen först dit en arkeolog i tron att det är ett väldigt gammalt lik, det visar sig dock att det "bara" legat i mossen sedan 50-talet. Efter DNA testning visar det sig att liket är nära släkt med Tormod - som alltid hävdat att han inte har några syskon. Fin kan såklart inte låta bli att forska i det hela och längs vägen så gräver han upp en hel del familjehemligheter men även en krass sanning om öns och landets historia.

May pendlar i berättelsen mellan dåtid och nutid. I dåtid är det Tormod som är berättarrösten och han berättar en viktigt historia både om regionen men även om hur man såg på barn förr i tiden, något som gäller även för dåtidens Sverige. Det är den här kombinationen mellan samhällshistoria, kriminalhistoria och relationshistoria som tilltalar mig så mycket med Mays böcker. Plus att jag älskar miljön, det karga,men vackra Yttre hebriderna och hur miljön påverkar människorna.

Precis som att jag grips av lust att åka till Shetlandsöarna när jag läser Ann Cleeves så vill jag besöka Yttre Hebriderna när jag läser Peter May.

Lotta Olsson presenterar i DN sina hundra deckarfavoriter, bland dem hittar man Lewismannen - väl förtjänt tycker jag! För den här är riktigt bra! Läs den!

Boken ges ut av Modernista och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Döda Zonen, Boktokig, Johannas deckarhörna och Zellys bokblogg

söndag 15 februari 2015

The Fever - Megan Abbott

Nyårshelgen tillbringade jag i Uppsala vilket såklart innebar ett besök till den fantastiska bokhandeln The English Bookshop. Väl där så drabbades jag (inte helt överraskande) av ett shoppingbegär men hur väljer man egentligen bok när man är så överväldigad? Svaret kom till mig ganska snabbt och via sociala medier så kastade jag snabbt ut frågan till mina vänner i #boblmaf (=bokbloggsmaffian) och alldeles särskilt till Helena Dahlgren som har bloggen Dark Places. Svaret kom fort - läs/köp The Fever av Megan Abbott. Sagt och gjort, jag köpte The Fever och läste den på tåget hem till Umeå.
I The Fever möter vi syskonen och tonåringarna Eli och Deenie som bor min sin pappa, läraren Tom. Mamman har lämnat familjen och bor i en stad rätt långt därifrån. Hon återvänder inte gärna till det lilla samhället där de bor och barnen besöker henne ogärna. Särskilt Deenie känner sig väldigt sviken av sin mamma. Tom är lärare på sina barns skola och han känner nog att han har en ganska sammansvetsad familj, ända tills oförklarliga saker börjar hända. Det börjar med att en av Deenies klasskompisar får ett kramanfall och faller i koma under en lektion. Det börjar gå rykten om något slags utbrott och det skylls än på det ena än på det andra. När fler tjejer på skolan drabbas av anfall och illamående blir stämmningen i samhället närmast upprorisk. Tom inser att han inte känner till allt i sina barns liv, familjehemligheter kommer upp till ytan och det samhället de lever i känns inte längre så tryggt. 

När jag läser boken så slås jag av minnet hur jobbigt det faktiskt var att vara tonåring, hur skört en del vänskaper var och hur viktigt känslan av att passa in, att "vara med" var. Deenie och Eli brottas inte bara med de oförklarliga händelserna och rädslan. Det som händer rör om allt och på vissa sätt verkar det läskigare än allt annat.

Stämningen i boken är kompakt och det känns nästan som att jag som läsare rör mig i en drömvärld. Någonting är sjukt i staden. Den lilla sjön nära familjens hus, där mamman gärna tog sig en simtur, är fylld av gröna självlysande alger(?) och badförbud råder. Ändå söker sig Deenie och hennes kompisar dit för att plaska lite. Det sjuka vattnet förorenar också fotbollsplanen, vad är det med det där vattnet egentligen? Och varför är det bara tjejer som drabbas? Många föräldrar skyller på att skolan nyligen vaccinerat mot livmoderhalscancer. Moralpaniken minskar inte direkt hysterin kring det inträffade.

Jag tyckte om boken, men jag älskade den inte. Jag gillade Abbotts förmåga att skildra karaktärerna, men jag kände aldrig att jag lärde känna dem. Något fattades - jag misstänker att man skulle kunna skylla på språket. Jag tycker att jag läser engelska hyfsat bra, men det är klart, det är inte mitt första språk. Jag gillade även hennes sätt att beskriva staden, miljöerna och stämningen.

Huruvida det är språket eller inte som får mig att känna mig något distanserad från berättelsen låter jag vara osagt. Gillar du Gillian Flynn så är jag övertygad om att du kommer att gilla denna också.

Boken ges ut av Little Brown and company och kan köpas på Adlibris och Bokus.




Och natten viskade Annabel Lee - Bruno K Öijer

I fredags besökte Bruno K Öijer Sagateatern i Umeå med sin föreställning Och natten viskade Annabel Lee. Mamma och jag var och lyssnade på denna fascinerande poet med sin alldeles speciella röst och stil. Han sjunger liksom fram sina dikter, räknar in takten (tror jag) innan han börjar och låter varje dikt få sin melodi. Bruno K Öijers dikter är vackra, sorgliga, lättillgängliga, drömmande och vardagsnära på en och samma gång. Det var en underbar föreställning och har du chansen tycker jag verkligen att du ska gå och se den. Om inte så köp någon av hans diktsamlingar. Jag lovar att även den diktovane kan ta dem till sig.

Diktsamlingen Och natten viskade Annabel Lee  ges ut av Wahlström & Widstrand och kan köpas på Adlibris och Bokus

Här är ett smakprov


söndag 8 februari 2015

Granta #4 - Spöken

Jag hade så stora förhoppningar på den här tidsskriften/novellsamlingen med texter av författare som Sara Stridsberg, Stephen King, Hilary Mantel och Johan Theorin. Eftersom jag inte bor i Stockholm så är det inte så ofta jag lyckas ta mig till releasefester, bloggfrukostar och liknande evenemang men jag råkade befinna mig i huvudstaden när det var releasefest för Granta #4. Jonas Karlsson, Åsa Lindeborg och Johanna Koljonen läste stycken ur tre av novellerna. Det var bra! Det var i Halloweentider och titeln på numret är Spöken. Jag tror att det var där det gick lite fel för mig. När jag började läsa var jag nämligen övertygad om att det var mer eller mindre traditionella spökhistorier och skräck jag skulle möta i texterna.

Det finns en del sådant men först och främst rör det sig om andra slags spöken; minnen, ensamhet, längtan efter en försvunnen värld, historia. Det här med förväntningar är en lustig företeelse. Jag blev besviken över att det inte var "riktiga" spöken jag fick läsa om och därför så tog jag inte till mig novellerna helt och hållet. Jag bara väntade på att något skulle hända, på att "nu blir det snart läskigt" - ja ni förstår. I stället för att läsa med koncentration på texten. Det var ett bra tag sedan jag läste den här, för länge sedan för att jag ska kunna gå djupare och prata mer detaljerat om de olika novellerna. En novell ska jag dock nämna särskilt, nämligen Spökarter av Robert McFarlane. Den handlade inte (som jag trodde attd en skulle göra) om olika typer av spöken utan om en man som lever kvar i det förgågna och vägrar att moderniseras. Varför jag vill nämna den extra är tack vare de fina bilderna som illustrerar novellen. Jag önskar mer bilder i vuxenlitteraturen!

Jag kan bara säga så här: de allra flesta av novellerna var välskrivna och intressanta. Luras inte av titeln spöken, förstå att det som spökar kan vara annat än andeväsen så är jag övertygad om att du kommer att få en bättre läsupplevelse än vad jag hade.

Granta ges ut av Albert Bonniers förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

måndag 2 februari 2015

Graveminder - Melissa Marr

Det här kan man läsa på baksidan av boken:

Rebekkah Barrow never forgot the tender attention her grandmother, Maylene, bestowed upon the dead of Claysville. While growing up, Rebekkah watched as Maylene performed the same unusual ritual at every funeral: three sips from a small silver flask followed by the words, "Sleep well, and stay where I put you."
Now Maylene is gone and Bek must return to the hometown and the man she abandoned a decade ago, only to discover that Maylene's death was not natural . . . and there was good reason for her odd traditions. In Claysville, the worlds of the living and the dead are dangerously connected and beneath the town lies a shadowy, lawless land ruled by the enigmatic Charles, aka Mr. D. From this dark place the deceased will return if their graves are not properly minded. And only the Graveminder, a Barrow woman, and the current Undertaker, Byron, can set things to right once the dead begin to walk. . . .
Jag köpte den här boken på Pocketshop för evigheter sedan (läs ca två r sedan), men har inte hört så mycket om den. Köpte den mest för att den var så fin. Erkänner att jag lockas mycket av fina omslag. När jag tänkt efter hur jag ska beskriva den så landar jag i feel good- skräck, om det nu finns någon sådan genre. Kanske det man brukar kalla för mysrysare - men ändå inte.
Boken är väldigt mycket uppbyggd som en feel good roman. Rebekkah återvänder till sin lilla hemstad efter hennes mormors död och möts på flygplatsen av sin ungdoms kärlek, en man som hon vet att hon inte kan ha något förhållande med, men visst finns det känslor kvar ändå... Mormodern har skrivit i sitt testamente att det är Rebekkah som ska ärva henne, något som inte uppskattas av alla i familjen. Hon är vilsen i livet och hemkomsten gör att hon tvingas konfrontera såväl sitt förflutna som sin framtid.
Det som skiljer boken från en vanlig feel good är förekomsten av odöda, en portal till underjorden och ett mystiskt avtal mellan byn och Döden.
Jag gillar både feel good och skräck, need I say more? En bra och ovanlig kombination tycker jag. Den är som en saga för vuxna. Jag gillar karaktärerna i boken, de är så befriande udda och vanliga på en och samma gång.
Graveminder ges ut av Harper Collins UK och kan köpas på Adlibris och Bokus. Du kan också lyssna på den på Storytel
Read, Play, Review har också bloggat om boken

söndag 1 februari 2015

Vi - David Nicholls

Douglas Petersen förstår sin hustrus behov av att återupptäcka sig själv nu när deras son flyttar hemifrån.

Han trodde bara att återupptäckandet var något de skulle göra tillsammans.

Så när Connie tillkännager att hon också tänker flytta ut, beslutar han sig för att göra deras sista familjesemester till århundradets resa; en resa som kommer att föra dem alla närmare varandra, och vinna hans sons respekt. En resa som kommer att få Connie att bli förälskad i honom på nytt.

Hotellen är bokade, biljetterna köpta, resplanen utlagd med militär precision.

Vad skulle kunna gå snett?


Vi är en annorlunda relationsroman. Den börjar med att Connie meddelar sin man att hon vill skiljas efter ett långt äktenskap. Deras 17-åriga son Albie, som Douglas har en katastrofalt dålig relation med, är också på väg att lämna familjen och börja studera. Drömresan genom hela Europa är redan bokad. Douglas och Connie bestämmer sig för att åka trots allt, och för att tvinga med sig en motsträvig Albie, dock har de båda föräldrarna olika syften med resan. Douglas tänker att resan ska få Connie att ändra sig och att Albie ska börja gilla honom lite mer. Connie ser det nog mer som en rolig resa och möjligtvis som ett avslut.

Genom återblickar, främst från Douglas som är bokens främsta berättare, får vi veta hur Douglas och Connie träffades och hur deras liv sett ut genom åren. De är verkligen ett omaka par och att en skilsmässa är på väg känns rätt naturligt - för alla utom för Douglas. Han vill leva ett tryggt, inrutat liv. Vill följa planer som de gör, avskyr att vara spontan och har oerhört svårt att förstå de andra familjemedlemmarna. Den stora resan genom Europa har han planerat, de ska hinna se alla "måsten" och det är viktigare att pricka av att man varit på olika ställen än att faktiskt uppleva dem tillsammans.

Under nästan hela boken känner jag en stor irritation mot Douglas och stor sympati för hans fru, men ju mer jag får veta så framstår inte Connie som särskilt sympatisk heller. Och det är väl så här i livet; att ingen är perfekt. Det som slår mig är att paret aldrig verkat prata ordentligt med varandra om sina drömmar, synen på livet, vad de vill med sitt förhållande. Jag undrar om Connie ens ville skapa sig ett liv med Douglas eller om det "bara blev så".  Douglas pratar inte med sin son heller - han "uppfostrar" bara och det har helt förklarligt gjort att Albie avskyr sin far.

Resan blir på många sätt en katastrof. Om du som läsare förväntar dig att - eftersom boken tillhör feel good- genren - allt blir en enda romantisk, mysig tågresa genom kontinenten så kommer du att bli överraskad. Den är dråplig, tragikomisk och synar äktenskap och familjerelationer i sömmarna. Det är inte vackert men alldeles säkert realistiskt.

Lotta Olsson skriver i DN att boken är omåttligt rolig. Jag håller inte med. Visst är den kul ibland och det händer att jag drar på smilbanden men mest av allt tycker jag att den är sorglig. Jag tycker väldigt synd om Albie...

Vi är en mycket välskriven bok. Det märks att David Nicholls har lagt ner mycket tid på den och inte bara hafsat ihop en bok efter storsäljaren En dag. Återblickarna bygger upp berättelsen på ett bra sätt, får mig som läsare att successivt förstå karaktärerna bättre. Jag som läsare får lära känna Douglas, Connie och Albie på djupet. Nicholls vågar ta fram såväl fina som midnre fina sidor hos dem och beskriver kompexiteten i mänskliga relationer på ett insiktsfullt och varmt sätt. Trots allt detta falller boken mig inte helt i smaken.

Jag lyssnade på Vi som ljudbok med Johan Holmberg som uppläsare.

Boken ges ut av Printz Publishing och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är Hyllan, Kulturkollo och Feelgood biblioteket

måndag 19 januari 2015

Låt vargarna komma - Carol Rifka Brunt

Tills jag kommit ikapp med mitt receserande (ligger sådär sju böcker back...), om jag nu lyckas med det, så fortsätter jag med att låta bokens baksidetext sammanfatta berättelsen. Det här kan man läsa på baksidan av Låt vargarna komma.

New York 1987. Fjortonåriga Junes morbror dör i aids. Han var den viktigaste personen i världen och hans död lämnar henne ensam och tyngd av sorg. Tills hon träffar Toby, en man som också sörjer Finn. Mellan honom och June växer en oväntad och annorlunda vänskap fram, en vänskap som får hemligheter som länge varit dolda att dras fram i ljuset. Och June lär sig saker om sig själv och sina närmaste som förändrar henne för alltid.

Jag lyssnade på boken som ljudbok med Hanna Schmitz som uppläsare. Jag gillade hennes uppläsning som gav berättelsen liv utan att ta över. Hon kändes väldigt mycket som en del av boken.

Även om jag innan jag började lyssna på Låt vargarna komma hade hört och läst många bra omdömen om boken så hade jag inga större förväntningar på den. Jag visste liksom inte vad jag skulle vänta mig av den. Den tog mig med storm. För mig är Låt vargarna komma en vacker historia om ett ovanligt starkt vänskapsband mellan ett barn och en vuxen, men det är också en berättelse om hur vuxna ställer barn utanför, inte låter dem vara delaktiga i vad som händer. Trots att det i allra största grad påverkar dem. Efter morbroderns död så lämnas June helt ensam i sin sorg, det är så tragiskt. Till en början är det svårt att förstå varför, föräldrarna framstår nästan som grymma i sina försök att få June att gå vidare. Allt eftersom förstår man det hela bättre, men utan att tycka att det är ok.

På begravningen träffar June en man som heter Toby. Föräldrarna, särskilt mamman, visar en oerhörd ilska gentemot mannnen och säger åt June och hennes syster att hålla sig undan mannen. Att det är hans fel att Finn är död. Detta gör naturligtvis June nyfiken och snart träffar hon Toby i hemlighet. Genom Toby får hon veta saker om sin morbror  och om sin mamma som hon inte hade en aning om. Saker som mamman har undanhållit för sina barn.

Låt vargarna komma är också en berättelse om en komplicerad syskonrelation och om hur det är att vara tonåring och annorlunda.

Jag tyckte mycket om boken. Rifka Brunt skriver väldigt fint om en tonåring som desperat försöker sortera sina känslor, som försöker förstå sina sammanhang, sin omgivning och sin sorg. Boken får mig om och om igen att tänka på hur viktigt det är att vi pratar med barn, låter dem vara delaktiga och respekterar deras känslor. Jag tycker att det är ett väldigt viktigt budskap som boken har.

Tyvärr håller inte boken samma nivå ända vägen till slutet. Det blir på något sätt för "puttinuttigt" och enkelt i slutet när författaren ska knyta ihop alla trådar. Jag hade önskat att hon hade fortsatt att hålla berättelsen komplicerad och mer öppen. Det här är en sådan bok där vissa trådar faktiskt hade kunnat få förbli oknutna.

Boken ges ut av Gilla Böcker och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Bokblomma, Enligt O och En bok om dagen

lördag 17 januari 2015

Kort lägesrapport

Ett inlägg i veckan verkar vara min melodi, men kanske lyckas jag med två denna vecka. Har ju en dag till på mig!

Även om bloggen fortfarande går på sparlåga så är förhållandet med läsning inte detsamma. I örat har jag Lewismannen  Peter Mays uppföljare av Svarthuset, nuss lyssnade jag färdigt på Livbåten av Charlotte Rogan.

Ikväll ska jag träffa bästa bokcirkeln Picket och Pocket, äta indiskt och prata om Konsten att vara kvinna av Cailin Moran. Första träffen i år! Ska bli roligt att höra vad de andra tyckte om boken, själv hann jag precis läsa ut den (för en halvtimme sedan!). Vi ska också planera en liten roadtripp i Västerbotten som vi kanske sjösätter i år. Planen är att besöka Sara Lidmans, P-O Enquists och Torgny Lindgrens hembyar. Vad tror ni om det? Visst låter det lite kul! Innan dess ska vi såklart ha läst författarna också.








söndag 11 januari 2015

Livets och dödens villkor - Belinda Bauer

Som ett uttryck av lathet (jag brukar alltid sammanfatta handlingen i böcker jag har läst med egna ord) men även på grund av att det var så länge sedan jag lyssnade på den här boken (det blir svårare ju längre tid det går mellan recension och läsning/lyssning) så bjuder jag nu på bokens baksidetext:

»Ring till din mamma.«
»Vad ska jag säga?«
»Säg adjö.«

Det är så det börjar.
Unga kvinnor terroriseras i trakten kring kustorten Limeburn i sydvästra England. Tioåriga Ruby Trick följer med sin arbetslöse far, John, på nattliga bilfärder för att beskydda dem och jaga vad som snart visar sig vara en mördare. Samtidigt tycks havet anstränga sig till det yttersta för att sluka den lilla byn, som från andra hållet hotas av den vilt växande skogen.
Livets och dödens villkor är en kusligt närgången psykologisk thriller om kärlek och kolsvart destruktivitet, sedd med en tioårig flickas obrottsligt lojala, vettskrämda blick.


Jag har tidigare läst Mörk jord av samma författare, sträckläste den boken eftersom den var så himla bra och spännande. Därför hade jag en bestämd känsla av att jag skulle gilla den här boken också. Jag lyssnade på den som ljudbok med Torsten Walund som uppläsare. Eftersom jag har lyssnat på andra böcker han har läst in och tyckt mycket om hans läsningar så ökades förväntningarna på boken.

Bauer är så bra på att bygga upp sina karaktärer, att sakta och säkert mejsla ut deras personligheter och innersta mörker. Rubys pappa John som först verkar vara en sån där mysig typ som tar livet med en klackspark förvandlas till något annat när det inte bara är Rubys bild av honom som får komma fram. I själva verket är han en misogyn, halvalkoholiserad skitstövel som vältrar sig i självömkan och är avundsjuk på sin fru. Eftersom Ruby ser upp så mycket till honom så börjar hon också ifrågasätta sin mamma och tvivla på hennes kärlek till familjen. Ruby tycker att mamman är elak mot pappan när hon tjatar på honom om att bidra med något. Mamman, som bär på en hemlighet, men som jobbar hårt för att försörja sin lilla familj som bor i ett eländigt ruckel.

Bauer är en sådan där författare som är mycket bra på att skildra barn och jag gillar hur de böcker jag har läst av hennes sätter barnen i centrum.

Bauer har också en styrka i sin beskrivning av det lilla samhället, av arbetslöshetens och fattigdomens fula sidor och miljöerna (det gråa, regnet, leran) lägger stämningen i boken. Det är alldeles säkert mycket vackert i det lilla samhället vid kusten men också en krävande miljö som ställer hårda villkor på befolkningen.

Själva kriminalhistorien är otäck och trovärdig Det här med trovärdigheten är enligt mig, ett stort problem i många deckare. För att göra en historia spännande så kryddar författare ofta till det med saker som gör att jag som läsare kanske tycker det är spännande men som gör den otrolig - jag får inte känslan av att detta faktiskt skulle kunna hända. Med Bauer är det tvärtom, det här är något som skulle kunna hända (och som händer) och just därför blir det väldigt, väldigt otäckt.

Och Walunds uppläsning är så himla bra, han tar andan ur mig vissa gånger i boken. Jag liksom stannar upp och måste vara helt stilla när jag lyssnar. Särskilt slutet av boken är sjukt spännande och Walund bidrar till det med sin läsning. Han anpassar rösten och temot till bokens röst och tempo.

Tänk förbi bokens tråkiga titel och läs! Själv lovar jag härmed att läsa alla Belinda Bauers böcker!

Boken ges ut av Modernista, ljudboken av Bokförlaget HörOpp och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som  bloggat om boken är Bokhora, och dagarna går och Snowflakes in rain





söndag 4 januari 2015

Där ingen har gått - Melanie McGrath

Ett nytt år med nya möjligheter har nyss inletts. När jag blickar tillbaka på mitt bokbloggande 2014 kan jag konstatera att sista månaderna var ganska magra. Jag kan också konstatera att många bokbloggare har haft det likadant, några har till och med valt att lägga ner sina bloggar och koncentrera sig på andra sociala medier som Goodreads, Instagram och Twitter. Själv hoppas jag få mer tid och kraft till bloggen och har inga tankar på att lägga ner. Den betyder för mycket för mig och även om jag i perioder skriver lite så tänker jag mycket på den. Min filosofi här i livet är att inte skaffa för mycket "måsten". När bloggen tenderar att bli det i stället för en inspiration och ett utlopp för min kreativitet så väljer jag att prioritera annat för att kunna hitta tillbaka till lusten.

Jag börjar året med att skriva om en bok jag läste i december och som passar alldeles utmärkt att läsa under den kalla årstid som vi befinner oss i just nu. Där ingen har gått av Melanie McGrath är något så ovanligt som en deckare som utspelar sig på Grönland. Och på Grönland är det kallt - till och med på sommaren. I boken tycker grönlänningarna att det är outhärdligt varmt vid nollgradigt. Jag har lite andra referenser om man säger så - trots att jag kommer från norra Sverige.

Huvudpersonen Edie Kigaluk är halvinuit och arbetar delvis som lärare och delvis som vildmarksguide och isbjörnsjägare. Hon är känd i byn för att vara envis och ifrågasättande, en kvinna som står på sig mot det patriarkala samhället. Under en guidad tur blir en av hennes kunder skjuten till döds. Edie hittar spår av skytten och är övertygad om att det är ett mord, byrådet avskriver dock det hela som en jaktolycka och kräver av Edie att hon ska rätta sig efter det.

En tid senare avlider hennes före detta styvson Joe, även det i samband med en guidad jakttur. Edie misstänker att de två dödsfallen hör ihop och kräver av den lokala polisen att utreda det hela samt företar en hel del egna undersökningar.

Boken är inte bara en deckare, den ger en inblick i det grönländska livet. Befolkningens och samhället svårigheter när de ska anpassa sig till ett västerländskt sätt att leva, deras utsatthet gentemot stora bolag som har intressen i Arktis och klimatförändringar. Människors stora hopplöshet lägger sig som en våt filt över boken och det är svårt att inte smittas under läsningen.

Hur mycket jag än intresserar mig för Grönland och faktiskt skulle vilja besöka den stora ön så tänker jag att det skulle bli svårt på grund av maten. Maten tar ganska stort utrymme i boken och är ett sätt för författaren att beskriva den grönländska kulturen. Det serveras sälköttssoppa, knapras på valspäck, slörpas blod och inte en endast grönsak i sikte - förståeligt, men jag får nästan kväljningar vid beskrivningar av vissa maträtter som Edie tycker är hur gott som helst.

Själva kriminalhistorien är spännande, men även den känns mest som ett verktyg för att beskriva en del av vårt jordklot som sällan uppmärksammas. En bra och välskriven bok som jag gillade väldigt mycket!

Boken ges ut av Wahlström & Widstrand och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Kim Kimselius (som läste den på våren, men det verkar ju också gått bra...), Bibliotekskatten och Hyllan

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...