header

header

måndag 6 juli 2015

En bön för de stulna - Jennifer Clement

Tipset om den här boken fick jag när jag såg avsnittet av Babel där Jennifer Clement deltog. Hon berättade så innerligt och varmt om sin bok och om mexikanska kvinnors dolda liv Dessutom är det nog första gången jag sett Jessika Gedin rörd till tårar under en intervju. Min nyfikenhet väcktes och jag beställde genast boken. Det är ett tag sedan jag läste den, men på många sätt lever den fortfarande kvar i mig.

Boken handlar om Ladydi Garcia Martínez (just det, namngiven efter Lady Diana) som bor med sin alkoholiserade mamma på den mexikanska landsbygden djupt påverkad av knarkkarteller som odlar sitt opium runt om byn. Regeringsplanen som ska spruta gift över opiumfälten fäller i stället sitt gift över de små husen för att inte får knarkkungarnas vrede över sig. Det är inte bara faran från luften som byborna behöver passa sig för. När bilar med tonade rutor närmar sig byn gömmer mammorna sina döttrar. De har grävt hål i marken, som små kaninhål, där döttrarna får krypa in och gömma sig för att undvika att bli bortrövade och sålda som prostituerade. En flicka ger mer pengar än knark eftersom man kan sälja en flicka flera hundra gånger om, en påse kokain kan man bara sälja en gång... Mödrarna klär sina döttrar till pojkar, när de blir för gamla för att dölja sina kvinnliga former så gör de dem fula genom att svärta deras tänder eller till och med dra ut några.

Det här är en berättelse om kvinnor, flickor och småpojkar. Männen har lämnat byn för att söka bättre lycka i det stora landet i norr. Några skickar hem pengar och besöker ibland sina familjer men många bildar så småningom nya familjer i sitt nya hemland och glömmer bort dem de lämnat bakom sig.

En bön för de stulna är en skönlitterär berättelse men beskriver en hård verklighet som vi alltför sällan hör talas om. Vi får ofta höra om den våldsamma, actionfyllda, värld männen lever i men aldrig får vi veta hur den påverkar kvinnorna. Eller om desperationen hos mödrarna, rädslan hos flickorna. Clement skriver osentimentalt. Hon väjer inte för det obehagliga och det grymma. Med sitt poetiska språk river hon ner läsarens murar och Ladydi och de andra flickornas berättelse går rakt in i själen.

Clement skönskriver inte men hon skriver vackert. Hon romantiserar inte fattigdom, mödrars kamp eller fäders frånvaro. Genom en flickas ögon berättar hon om verkligheten.

I Babel berättade Clement, som till yrket är journalist, hur hon under många års tid gjort research om kvinnors liv i Mexico. Hon har intervjuat kvinnor på landsbygden och med egna ögon sett de kaninhål som hon beskriver i boken, intevjuat kvinnor som sitter i fängelse och kvinnor som på ett eller annat sätt är en del av knarkkarteller. Boken bygger på hennes research.

Om ni ska läsa endast en bok i år så läs denna! Det är en viktig historia som berättas med ett vackert, avskalat, poetiskt språk.

En bön för de stulna ges ut av Albert Bonniers Förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Feministbiblioteket, Johannas deckarhörna och Marias bokliv

lördag 4 juli 2015

Här sitter jag nu...

Äntligen semester! Den här våren har minst sagt varit spännande jobbmässigt, men den har också tagit på. I början av året klev jag på ett nytt uppdrag som innebär mer ansvar. Det i kombination med att det händer mycket inom det område jag jobbar har gjort att kreativiteten, skrivlusten och tyvärr även läslusten har fått sig en smäll, särskilt den senaste månaden. Ledig tid har jag tankat energi genom att åka ut på äventyr i naturen med min son. Vi har upptäckt både nya och "gamla" ställen. För er som bor i Västerbotten (eller besöker länet) kan jag varmt rekommendera Länsstyrelsens suveräna app Naturkartan. Kollar hemsidan och ser att den verkar finnas för andra län också, men Västerbotten är den jag testat!

Nu är jag ledig i fyra veckor och känner redan att läs- och skrivlusten börjar göra sig påmind. Just nu sitter jag i husvagnen och skriver till tonerna av en trubadur som uppträder vid sjön jag står parkerad intill. Vi ska ha husvagnen här hela sommaren och jag är nöjd med att jag fått mitt mobila bredband att funka så att jag kan passa på att beta av lite oskrivna recensioner.

En kreativ sak har jag faktiskt lyckats åstadkomma senaste månaden. Jag har skrivit min livs första novell som jag tänkt skicka in till Fantastikprotalens novelltävling. En zombiehistoria som fick min mamma att oroligt utbrista "men var får du sådana där saker ifrån. Hur kommer det sig att du gillar så hemska saker".  Önska mig lycka till, kanske ger det mig blodad tand att skriva annat än blogginlägg:)

Önskar er en skön sommar!

fredag 5 juni 2015

Feberflickan - Elisabeth Östnäs

Det jag kommer att minnas mest av allt från den här boken är lukten, lukten av ruttet kött i högsommarvärme. Tänk att en text kan lukta så mycket!

Feberflickan handlar om Luna. Hon vandrar omkring i sitt hem medan hennes pappa och en kvinna som hon enbart kallar för "hon" ligger döda i sängen. Storasystern är bortrest och tjänsteflickan har en ledig dag. Luna städar, funderar, ondgör sig över "henne" och tittar då och då till det ruttna köttet som står i skafferiet i form av en köttstuvning. Men det är inte bara stuvningen som osar ruttet...

Luna och de två döda hittas till slut. De har dödats av ett mycket kraftigt yttre våld. Luna säger att det är en man som gjort det men hon anklagas för mordet och ställs inför rätta.

Detta är en väldigt suggestiv bok. Under stora delar befinner man sig inne i Lunas förvirrade huvud. Under stora delar av boken är jag också äcklad och drabbas precis som Luna av stor städiver (synd att jag var på resande fot när jag läste, annars hade min lägenhet blivit skinande ren...).

Jag vet ärligt talat inte vad jag tyckte om den här boken men det är helt klart att Östnäs är en skicklig författare som lyckades gripa mig som läsare så mycket samt skildra lukter och miljön så tydligt att jag nästan fysiskt upplevde dem. Den är även intressant på ett psykologiskt plan. Luna är uppenbart inte psykiskt frisk, kanske befinner hon sig i en psykos, och Östnäs skildrar på ett trovärdigt sätt hennes verklighet. Det är helt klart en annorlunda bok som jag är glad att jag läste.

Feberflickan ges ut av Columbi Publishing och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Abibliofobi, Skuggornas bibliotek och Lingonhjärta






onsdag 3 juni 2015

The Returned: Återvändarna - Jason Mott

Jag trodde att jag hade knäckt koden, att TV-serien The Returned baserade sig på Jason Motts bok The Returned. De baserade jag på att själva idén i både TV-serie och bok är att folk som dött börjar återvända samt att flera av karaktärerna har samma namn. Det visade sig inte riktigt vara så. Innan jag berättar mer om boken ska jag reda ut detta med TV-serier, filmer och böcker på temat (för jag var tvunge att ta reda på hur allt ligger till).

2004 kom en fransk med namnet Les Revenants ut, i den återvänder tusentals personer från de döda till en liten by. De vill integreras in i samhället igen. 2012 gjordes en serie som baserades på filmen, på engelska fick serien namnet The Returned. Eftersom amerikanare inte vill se franska serier så gjordes en amerikansk version av serien som kom ut i år. Jason Mott gav ut sin bok The Returned 2013 och hävdar att han har fått idén om den från en dröm... Självklart så har det gjorts TV-serie av boken också, dock med namnet Resurrection. Serien släpptes 2014. Det finns ett antal fler filmer och serier på samma tema, vill du fördjupa dig i det så finns det en bra artikel om det här.

Jason Motts bok The Returned handlar (som ni kanske har anat) om döda som återvänder, men inte bara i en by - det händer världen över. Och de döda återvänder inte på samma ställe som de dött på, de kan dyka upp var som helst. Därför har det skapats en internationell myndighet som ansvarar för att föra de återvändande tillbaka till sina anhöriga, om de anhöriga finns kvar vill säga och om de vill det. Alla är inte så entusiastiska över det som händer och menar att de som återvänder inte på riktigt är samma personer som dött, att det är något annat märkligt som händer.

Harold och Lucille Hargrave är sedan länge pesionärer. 1966 förlorade de sin 8-årige son Jacob i en drunkningsolycka, en dag står han utanför deras dörr, fortfarande 8 år gammal, tillsammans med en representant från Byrån för Återvändare. Han hade hittats i en liten kinesisk fiskeby några veckor tidigare. Lucille blir överlycklig men Harold är tveksam, är detta verkligen hans son? Eller vad är det för varelse. Jacob kommer inte ihåg någonting från sin tid som död men minns sin tid som levande. Samtidigt som Harold och Lucille vänjer sig vid att Jacob har återvänt så byggs ett läger för återvändare i det lilla samhället. De börjar bli för många och Byrån har inte möjlighet att efterforska anhöriga längre, i stället sätter man de i läger. Stämningen i hela världen blir alltmer upprorisk och kaotisk och Harold och Lucille inser att deras lilla familj hotas att återigen splittras.

Jag tyckte om den här boken. Återvändarna är som ett mellanting mellan zombies och spöken, de är intressanta. De väcker en hel del tankar om vad som skulle hända om döda plötsligt kom tillbaka och väde allt upp och ner. Mannen vars hustru fött och nu gift om sig, hur skulle han reagera om första frun återänvde? Och pensionärerna som måste bli småbarnsföräldrar igen, hur går det? Och var har de döda varit innan de återvände?

Jag tyckte mycket om karaktärerna i den här boken, särskilt mycket tyckte jag om Harold och Lucille. Motts lyckas också med att ganska omärkligt förändra stämningen i boken. Till att börja med är den ganska oskuldsfull. Folk återvänder, Jacob är tillbaka och visst är folk lite misstänksama men de flesta är glada. Så börjar de höras gliringar, viskningar bakom ryggen till återvändarnas familjer. De ser på våldsamma demonstrationer på TV och debatter kring hur man ska ta hand om alla återvändarna. Plötsligt finns militär närvaro i samhället och ett läger byggs och då börjar det bli otäckt. Våldet och kaoset har flyttat in.

Språket är ganska enkelt och dialogen känns lite lam ibland men jag tror faktiskt att det är ett översättningsproblem. Det är lite som med Stephen Kings böcker, där dialogen ibland låter hur töntig som helst på svenska medan det på originalspråket är en helt annan femma.

Gillar du övernaturliga bcker och dystopier tycker jag att du ska ge denna en chans.

Boken ges ut avHarlequin (!) och finns att köpa på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Hyllan och Maddes bokblogg


måndag 1 juni 2015

Deras ryggar luktade så gott - Åsa Grenvall

Den här boken grep tag i mitt hjärta och kramade om hårt. Ämnet, de avskalade bilderna och den rättframma texten går bara inte att värja sig ifrån. Jag har aldrig läst något av Åsa Grennvall tidigare och läser nästan aldrig den här typen av serier. Ni ser, jag vet inte ens vad genren kallas, realistiska serier?
Boken handlar i alla fall om Jenny som växte upp under 70- och 80-talen med föräldrar som visserligen ser till att hon har rena kläder, får i sig mat och får delta i aktiviteter men de finns inte där känslomässigt. De förstår inte barns behov. De slätar över allting, Jenny får inte visa känslor och blir aldrig tröstad.  Hon lyssnar på barnradio och läser Kamratposten, där får barn råd att prata med en vuxen om man mår dåligt len ledsen. Jenny förstår inte vad de menar men hon vet inte vilka dessa "vuxna" är. I hennes familj är det mamman som ska tröstas och pappan lämnar rummet så fort något blir jobigt. När Jenny själv blir vuxen och får barn så konfronteras hon med sin barndom och kommer så småningom till insikten att hon utsatts för något som kallas känslomässig försummelse.

Baksidetexten beskriver så bra:
Deras ryggar luktade så gott är en föräldrauppgörelse, en kritik mot heliga blodsband och en kärleksförklaring till det barn som faktiskt har all rätt i världen att gråta en skvätt.

Jag tycker att ALLA ska läsa den här boken!

Den senaste tiden har det varit en hel del skriverier i media om biologiska föräldrars rätt till sina barn, hur hemska Socialtjänsten är när de tvångsomhändertar barn, att vi borde förstå vuxna som har det jobbigt och därför kan ha svårt att ta hand om sina barn på ett bra sätt och så vidare. Den här boken är skoningslös i sitt försvar för barnens rättigheter. Just barnens rättigheter glöms ofta bort i media. Lagen säger faktiskt att det är barn som har rätt till sina föräldrar och inte tvärtom.

Grennvall är så befriande när hon aldrig ger sig in i någon analys över varför Jennys föräldrar är som de är, hon skiter helt enkelt i det. Det de gör mot Jenny är fel - punkt! Hon beskriver Jennys uppväxt, vad den har gjort med henne och Jennys egen kamp att bli en bra förälder och en fungerande människa. Och just det är så skönt med boken, att den inger hopp och som läsare lämnar jag boken med en rätt skön känsla.

Deras ryggar luktade så gott ges ut av Syster Förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Feministbiblioteket, LitteraturMgazinet och Fiktiviteter

lördag 30 maj 2015

Äntligen!

Äntligen är det sol och hyfsat varmt ute. Jag passar på att ligga i gräset och läsa!

fredag 29 maj 2015

Hemligheten på Mercy Close - Marian Keyes

Det är ett stort mysterium varför det tog så lång tid innan jag läste den här boken (eller rättare sagt lyssnade på...). Det fanns en tid, ända tills boken innan denna, som jag köpte allt av Marian Keyes samma dag som boken kom ut i handeln. Sedan stängde jag in mig i en vrå och sträckläste tills jag hade läst ut. Med andra ord så älskar jag henne böcker!

Hemligheten på Mercy Close gavs ut för snart tre år sedan och efter det har hon kommit ut med en till, Kvinnan som stal mitt liv. Jag är i alla fall glad att jag har hittat tillbaka till Marian Keyes och till familjen Walsh. Mercy Close handlar nämligen om den fjärde och yngsta systern Helen. Det är finanskris i Europa och Irland är hårt drabbad. Helen har inga jobbuppdrag, berget av obetalda räkningar bara växer och hon faller ner i en (återkommande) depression. En depression som inte föregås av någon direkt utlösande händelse - precis som det ofta är med depressioner. De behöver faktskt inte "bero" på någonting yttre som sorg eller annan livskris. Ibland dyker känslan av meningslöshet bara upp. Familjen Walsh är inte en särskilt stöttande familj och när Helen säger att hon måste flytta hem (eftersom hon inte kan betala lånen på lägenheten) så möts hon av suckar och illvilja från föräldrarna. Systrarna, som man tycker så mycket om i de andra böckerna, visar inte heller någon förståelse för henne. Kanske ser de henne som det bortskämda yngsta syskonet och tar henne därför inte på allvar - detta trots att hon har gjort ett suicidförsök tidigare och har synhallucinationer!

I tidigare böcker har familjen Walsh var en sån där mysig, humoristik dysfunktionell familj, nu är de mest dysfunktionella. Skrattet fastnar i halsgropen, man kan inte försvara mamma Walsh uttalande med att hon är lite tokig men varm innerst inne.

Helen är privatdetektiv med egen firma. På grund av sin depression men även på grund av på landets depression kan hon inte behålla kunder. En dag så dyker en före detta pojkvän upp i hennes liv igen. Som läsare förstår man att de hade ett taskigt avslut på sin relation men det dröjer länge innan man får veta vad som hände. Han är otroligt påstridig och irriterande när han nästlar sig in i hennes liv igen genom att erbjuda henne ett välbetalt uppdrag - att leta rätt på en försvunnen medlem ur ett gammalt pojkband som ska återförenas. Pengarna gör att Helen inte kan tacka nej.

Samtidigt brottas hon med relationen till sin nuvarande pojkvän som inbegriper barn och en lite väl närvarande före detta fru. Helen gillar inte barn, är svartsjuk på den före detta frun men vågar inte prata om det hela med pojkvännen.

Alla Marian Keyes böcker är tjocka - så även denna. Och visst blir det en hel del prat som skulle kunna skalas bort för att koncentrera berättelsen, men det är en del av charmen med Keyes; ordflödet och berättarlusten.

Själva deckargåtan då, vad tyckte jag om den? Helt ok och fungerade bra som metod att få Helens historia berättad. Inte så spännande kanske, men lite. Den berättade inte bara Helens historia utan belyste även de avdankade popstjärnornas liv när berömmelse och stjärnstatus lagt sig.

Ett är säkert, jag ger mig snart i kast med Kvinnan som stal mitt liv!

Boken ges ut av Norstedts och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Bokhora, hyllan och Books on my mind


onsdag 27 maj 2015

The Hound of the Baskervilles - Sir Arthur Conan Doyle

Jag fortsätter att läsa om Sherlock Holmes och har nu avslutat den tredje boken om honom - Yhe Hound of the Baskervilles. Jag har skrivit om den boken tidigare på bloggen, vill ni läsa det inlägget där ni också hittar en sammanfattning av handlingen så klickar ni här. Då lyssnade jag på boken som ljdubok och på svenska. Nu läser jag och på originalspråket engelska, det blir en skillnad i upplevelse. Kommer ihåg att jag störde mig på uppläsaren, när man läser finns inte några sådana störningmoment...

Jag läser en utgåva som innehåller The Complete Stories of Sherlock Holmes och originalillustrationer från The Strand Magazine där böckerna först publicerades. I de två tidigare böckerna som jag har läst har det dock inte funnits några illustrationer, men nu ÄNTLIGEN! Jag älskar bilder i böcker och önskar att det fanns fler böcker för vuxna där man kunde hitta det! Det ger liksom ytterligare en dimesion till läsningen.

Saknade Mary Morton i boken, dyker hon månne upp i nästa som jag ska läsa: The Valley of Fear?

måndag 25 maj 2015

Under vintergatans alla stjärnor - Camilla Davidsson

På baksidan av den här boken kan man läsa att Under vintergatans alla stjärnor är "en intelligent och trovärdig feelgoodroman om en sönderstressad och vilsen karriärkvinnas väg mot inre utveckling." Nja, jag skulle hellre beskriva den som Pauo Coelho möter chicklit möter romance. Det här är tydligen den första boken i en trilogi och i denna första del möter vi Emma som lämnar ett välbetalt jobb med bra karriär i sikte för att flytta till sin stora kärlek i London. Det visar sig dock att den stora kärleken inte är besvarad och plötsligt finner hon sig själv i ett litet kyffe i England och med ett oinspirerande jobb. Då får hon talas om Pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela, El Camino, och bestämmer sig för att göra den.

Hon åker ner själv och redan under sin första vandringsdag lär hon känna andra vandrare. De blir till slut ett gäng som ibland vandrar tillsammans och ibland var och en för sig. Det funderas på livet, uppstår relationer och navelskådas en hel del.

Jag lyssnade på boken som ljudbok med Victoria Flodström som uppläsare. En helt ny uppläsare för mig, hon var duktig och hade ett fint flyt i läsningen. När jag lyssnade kunde jag ändå inte komma ifrån att fundera mycket på den trend (som jag själv till viss del hakat på) om att "finna sig själv", förstå sig själv och finna en inre ro. Det är väldigt mycket den rikes privilegie, för vem har egentligen råd att göra en sådan resa som Emma trots att det innebär att leva så spartanskt. Man ska ta sig dit, kunna vara frånvarande från arbete och hem i typ två månader, ha kontanter för samma period så att man kan betala för mat och boende. Dessutom så måste man släppa alla tankar och ansvar för sin familj och sina vänner som är kvar hemma. Jag blir nästan lite arg när jag tänker på det men kan samtidigt förstå behovet...

Som jag antydde tidigare (när jag hänvisade till romancegeren) så är det en hel del sex i boken och inte bara "de hoppade i säng" utan ingående detaljerade beskrivningar. Eftersom jag lyssnar på ljudbok när jag rör mig bland folk, till exempel går på stan så blev det lite genant ibland. Lite "tänk om de bara visste vad jag lyssnar på just nu", fast samma tankar gick genom huvudet när jag lyssnade på Granne med döden av Alex Marwood och dennes beskrivningar av förmultnade kroppar och likvätskor...

Detta var inte en bok för mig och jag kommer inte att läsa de följande två delarna i trilogin. Vågar påstå att det är en bok för dig som gillar Paulo Coelho.

Under vintergatans alla stjärnor ges ut av Pocketförlaget och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Feelgoodbiblioteket har också bloggat om boken






söndag 24 maj 2015

The Sign of the Four - Sir Arthur Conan Doyle

I sakta mak läser jag mig igenom alla Arthur Conan Doyes böcker om Sherlock Holmes. Den andra boken om Holmes och Doctor Watson heter The Sign of the Four och utspelar sig 1888. När jag läser den slår det mig hur enormt rasistisk och ignorant man var på den tiden (ja, vissa är det visst än idag...). Hur vi i väst på riktigt såg människor från vissa delar av världen som några slags outvecklade halvmänniskor. Som modern läsare får man ha med sig det och i stället för att uppröras kanske tänka att romanen ger en bild av hur människor tänkte på den tiden och glädjas över att det faktiskt har förändrats en hel del.

Boken börjar med att beskriva hur Holmes har ett på- och ett avläge. När han inte jobbar med ett fall eller undersöker något som intresserar honom så ligger han mest och sover och knarkar. Watson oroar sig såklart över detta. När  Holmes däremot får ett fall på halsen så är han överdrivet energisk och tycks knappt sova någonting. En dag får de besök av en ung kvinna vid namn Mary Morstan som har två olösta gåtor. Dels försvinnandet av hennes far, Kapten Arthur Morstan, tio år tidigare. Han hade nyligt kommit hem från Indien där han tjänstgjort i många år. Mary hann aldrig återförenas med honom. När hon kom fram till hotellet som han bodde på i London var han försvunnen och återfanns aldrig. Den andra gåtan hon hade var att hon sedan 1882 fått en pärla sänd till sig varje år av en okänd välgörare. När den sista pärla kom så följde det med ett brev som bad henne befinna sig på en viss plats vid en viss tid. Samma datum som den dag hon söker upp Holmes på.

Holmes tar sig, med Watsons hjälp, an fallet som visar sig vara mycket större och mer komplicerat än vad de först trodde. Mot slutet blir det dessutom lite action med snabba båtar längs Themsen...

Finast av allt i boken tycker jag är att Watson blir kär i Mary Morton. Han är en sådan himla gentleman och omtänksam på alla sätt och vis, en fin kille helt enkelt. Jag undrar om vi kommer att få läsa mer om Mary Morton och Watson i kommande böcker?

Boken har getts ut av ett flertal bibliotek och i otaliga utgåvor, finns att köpas och lånas lite varstans!

måndag 18 maj 2015

Lästips

Jag är verkligen en periodare när det gäller att läsa tidsskrifter. I flera månader prenumerarar jag inte på någon för att sedan starta prenumerationer på flera stycken samtidigt. Ska väl erkänna att tidsperioderna då jag inte läser några tidningar av sorten månadsmagasin oftare är längre än tvärtom, men jag gillar att bläddra och ströläsa särskilt under frukosten.

I slutet av förra veckan damp senaste numret av Damernas Värld ner i lådan, men då var jag bortrest så jag har öppnat den först idag och blev glatt överraskad av flera bra artiklar som jag vill passa på att tipsa om här.

En av artiklarna handlar om hur YA- (Young Adult) genren blir allt populärare och hur crossoverlitteraturen (för både unga och vuxna)växer. Malin Forsberg som skrivit artikeln ser böckerna om Harry Potter som det stora startskottet och intervjuar bland annat Sara Bergmark Elfgren (författare). Sara, Ada Wester (förläggare på Gilla Böcker) och Lotta Olsson (litteraturkritiker på Dagens Nyheter) ger sina bästa YA-tips.

Den andra artikeln som väckte mitt intresse handlar om författaren och dinosauriefantasten Sarah Sheppard. För det första jag hade INGEN ANING om att hon är svenska! Sheppard är grafisk formgivare men har skrivit och ritat ett helt gäng färgglada böcker om dinosaurier för barn och även den fantastiskt fina boken Viktiga kartor för äventyrare och dagdrömmar. Sheppards dinosaurieböcker var de första i det ämnet som jag och sonen läste tillsammans (läs mer om det här och om ni undrar efter att ha följt länken och läst inlägget så finns intresset för dinosaurier kvar även om det inte är lika intensivt längre). Artikeln väckte mitt intresse för författaren och personen Sarah Sheppard, tänk om hon kunde få vara med i ett program som till exempel Babel (som för övrigt alltför sällan uppmärksammar barnlitteratur och YA-böcker).

Ja, det var ett litet lästips från mig. Efter senare diskussioner i bokbloggosfären så känner jag att jag vill lägga till att det här inlägget inte är sponsrat på något sätt utan ett helt genuint tips på bra och intressanta artiklar:)

torsdag 14 maj 2015

Drömhjärta - Cecilia Samartín

Drömhjärta handlar om kusinerna Nora och Alicia som växer upp i en rik familj på Kuba på 1950-talet. De lever ett gott liv, badar vid de vita sandständerna, äter god mat, har en sån där mysig och vis husa att anförtro sig till (som man ofta stöter på i böcker) och har ett väldigt skyddat liv. Så bryter revolutionen ut, Fidel Castro tar makten och allt förändras. Nora och hennes familj flyr till USA för att bilda sig ett nytt liv där. De kommer, som alla andra kubaner, först till Miami men väljer sedan att flytta till västkusten. Alicias pappa som till en början stödjer revolutionen hamnar i onåd, misstänks för att vara otrogen revolutionen.

Nora och Alicia håller kontakten via brevväxling. De lever helt skiljda liv. Nora studerar vid universitetet, brottas med att anpassa sig till det nya landet samtidigt som föräldrarna håller hårt på kubanska traditioner och kultur. Alicia förälskar sig och gifter sig - till familjens stora förtvivlan - med en svart man, en revolutionär. Alla i familjen, utom Nora, förskjuter henne från familjen. Situationen på Kuba blir allt värre och Alicia lever ett mycket fattigt liv. När hon blir sjuk bestämmer sig Nora för att återvända till Kuba och hjälpa sin kusin och dennas dotter.

Den här boken innehåller en del klichéer när det gäller karaktärerna i boken, åtminstone till en början innan man som läsare får lära känna dem ordentligt. Från början skissas personligheterna upp i rätt enkla drag, men allt eftersom blir de mer och mer dynamiska och komplicerade. Precis som folk är i vanliga livet.

Den här boken är en bra historieskildring av Kuba och ger en bra inblick i hur livet på Kuba förmodligen har varit (är?), både före och efter revolutionen. I den rika familjen är det inte helt självklart vilken sida man ska stå på rent politiskt, ska man stödja Castro eller inte? Samartín ger också en avskalad bild av hur man såg på personer med afrikanskt ursprung och hur viktigt i Nora och Alicias familj att påtala att man har rent spanskt blod. Alicia, som är den ljusare av de två, ses som vackrare och populärare än Nora. Att hon blir förälskad i en svart man är ren katastrof. Den karaktär som jag blev mest nyfiken på och som jag också hade velat veta lite mer om är Tía Panchita som lever ensam i ett litet hus på en sockerplantage.

Förutom att boken är en intressant historieskildring så är det en fantastisk släkthistoria och berättelsen om vänskapens starka krafter. Det är en otroligt vacker bok och mot slutet blir den dessutom mycket spännande.

Samartín har en alldeles särskild ton i sitt språk som tilltalar mig mycket. Den påminner mig om hennes sätt att prata, med mjuk och lugn röst kan hon beskriva de mest fasansfulla händelser. Hon har en sådan medkänsla och den skiner igenom i hennes texter.

Samartín är själv född på Kuba och har flytt därifrån till USA. Hon är utbildad psykolog och psykoterapet och har arbetat som socialarbetare i Los Angeles. Att hon har en stor förståelse för det mänskliga psyket, mänskliga relationer och flyktingprocesser förstår man när man läser hennes böcker. Jag tänker mig att den här boken även fungerar som ett inlägg i debatten om Kuba. Att hon som exilkuban och författare har velat ge en bild av vad Castros styre har inneburit för den lilla ön och dess befolkning.

Jag har tidigare läst Salvadoreña av Cecilia Samartín och blev helt tagen av den boken, läs mer här. Även Drömhjärta grep tag i mig fullständigt. När jag stängde igen pärarna efter att ha läst sista sidan så gav jag nog ifrån mig en liten suck och kände ett slags hål inombords. Den är så otroligt stark. Jag har bara en sak att säga - Läs den!

Boken ges ut av Bazar förlag och kan bland annat köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Bokblomma, Kattugglan och Böcker emellan

onsdag 13 maj 2015

On the road

Sitter på ett tåg på väg mot Yoga Retreat, fikar och läser en bön för de stulna av Jennifer Clement. Life is good! 


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...