header

header

tisdag 28 juli 2015

Alla andra...

Jag surfar runt hos andra bokbloggare och hittar imponerande "att-läsa-under-semestern"-högar, listor över rekordmånga lästa böcker och ser att alla andra minsann har väluppdaterade sidor. Det är inlägg om hur regnet och rusket bidrar till att beta av alla hyllvärmare, om människan nu inte är utomlands vill säga och ligger och läser vid en pool.

Den här sommaren är precis som alla andra somrar (sedan jag blev mamma) för mig - jag får knappt något läst. Jag får aldrig så lite läst som under semestern! Under arbetsveckor lägger sig sonen vid åtta på kvällen och jag får några timmar för mig själv som jag gärna ägnar åt läsning. Lediga veckor är han gärna vaken till elva på kvällen och då är jag ärligt talat inte så pigg på att läsa. Och att vara på stranden med barn som inte kan simma betyder att man inte kan ha näsan i en bok. Då gäller det att ha ögonen på sitt barn. Regniga dagar gör vi annat (till exempel blir genomblöta på Kolmården och sover i tält på Safari Campen...) Vi gör saker tillsammans hela tiden - det är ju liksom det som är grejen med att ha semster/lov samtidigt! Då vill jag passa på att göra en massa andra saker som jag inte gör i vanliga fall. Fast okej, jag erkänner, jag ligger gärna och läser vid en pool...

På måndag börjar jag jobba igen och sonen åker till sin pappa i två veckor - jag satsar på att beta av mina hyllvärmare då!

söndag 19 juli 2015

Kvinnan på tåget - Paula Hawkins

Jag ligger rejält efter med att skriva om böcker som jag läst/lyssnat på. Kvinnan på tåget lyssnade jag på som ljudbok för två månader sedan! Jag blev nyfiken på boken efterom den hyllades precis överallt. På bokbloggar, i tidningar, på radio och i TV.

Handlingen:
Rachel är en tragisk figur. Hon bor inneboende sedan två år tillbaka då hennes man lämnade henne för en annan kvinna. Strax efter separationen förlorade hon sitt jobb eftersom hon kommit dit full. Ingen vet att hon är arbetslös. Varje morgon tar hon tåget som om hon ska till jobbet, men det hon egentligen gör är att hon dricker och fördriver tiden tills det är dags att åka hem. Varje dag åker hon förbi ett hus där det bor ett ungt par som hon kallar för Jess och James.  Hon fantiserar om vilka de är, vad de jobbar med och vad de heter. Tänker på dem som det perfekta paret. En dag ser hon något som inte stämmer och dagen efter får hon veta att "Jess" är försvunnen. Hon blir besatt av det hela och börjar agera privatdetektiv.

Till en början tyckte jag att boken var lite seg och något rörig. Rachel är inte den enda berättarrösten och jag kunde inte alltid skilja dem åt. Det berodde förmodligen på att jag lyssnade på boken i stället för att läsa den. Så småningom kom jag in i boken och då blev det riktigt spännande och den hade mig fast.

Hawkins binder samman tre kvinnoöden på ett mycket skickligt sätt och de olika trådarna som till en början var ihoptrasslade nystas sakta upp. Saker och ting är inte som man från början tror. På många sätt är boken en studie över förhållanden med ojämna maktförhållanden. Jag skulle kunna säga så mycket mer men vill inte råka avslöja för mycket.

Rachel som karaktär intresserar mig mycket och är så starkt. Till en början får vi bara bilden av henne som en misslyckad och alkoholiserad kvinna. Hennes liv är ett totalt kaos och när vi möter henne så rämnar den sköra fasad hon försökt hålla uppe totalt. Men så hittar hon en tunn tråd att hålla sig fast i som kanske, kanske kan hala sig upp ur de alkoholdränkta dimmorna med hjälp av den. När jag som läsare får veta om Rachel och hennes bakgrund så ändrar jag också uppfattning om och inställning till henne.

Kvinnan på tåget är definitivt en thriller men den är också en slags psykologisk studie, en väldigt välskriven sådan. Med facit i hand skulle jag nog ha valt att läsa och inte lyssna på den här boken.

Boken ges ut av Massolit Förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Bokblomma, Hyllan och Vargnatts bokhylla



fredag 17 juli 2015

Och nu till något helt annat (än böcker) - The Loudest Silent Movie in Earth

Henry Rollins, Iggy Pop och Grace Jones i en och samma film - denna måste jag bara se när den kommer!


torsdag 16 juli 2015

I vargavinterns land - Cecilia Ekbäck

I vargavinterns land är Cecilia Ekbäcks debutbok. En stark debut och jag hoppas att få läsa fler böcker av henne. Det var några veckor sedan jag läste den. Ju längre det gått sedan jag läst en bok desto svårare tycker jag att det är att beskriva handlingen så den här gången bjuder jag på förlagets text om boken:

I vargavinterns tid är en historisk thriller om en överlevande kvinna och ett grymt brott.
Året är 1717 och den kallaste vintern i mannaminne står för dörren. Maija, Paavo och deras två döttrar har flytt från Österbotten och bosatt sig i det kärva men vackra Lappland. I trakten finns en kyrka, en präst och några nybyggare. Alldeles intill dem tornar Svartåsen upp sig, ett berg vars dunkla historia kastar sin skugga över traktens invånare. Det dröjer inte länge förrän en av döttrarna hittar den illa tilltygade kroppen av en man uppe på berget. En vargattack, fastslår nybyggarna, men Maija är övertygad om att ett mord har begåtts. Samtidigt ger sig Paavo av till kusten för att söka jobb och Maija får ensam försöka överleva med sina två barn i det vinterlånga, lappländska mörkret.
När hon väl börjar nysta i mordet kliver hon rakt in i traktens mörka förflutna; hemligheter och svek som nybyggarna och prästen gjort allt för att begrava. Och allteftersom snön lägger sig inser hon också vad det kostar att leva i skuggan av Svartåsen – och den fruktansvärda sanningen om de människor som betalat priset.
"Varje gång det händer något på Svartåsen säger folk att det är djävulen. De påstår att uppe på berget är det inte Gud som härskar och att allt sägs där kommer att genljuda i generationer."
När jag läste boken försökte jag föreställa mig ensamheten och utsattheten som dessa nybyggare genomled. För att nå sina grannar så måste de gå genom oländig skog i flera kilometer - det är lite skillnad gentemot dagens mobilsamhälle. När den nya prästen ska besöka den nyinflyttade familjen har han en vag vägbeskrivning att gå efter och går först vilse. I skogen känner han sig förföljd och anar en gestalt bland träden - är det en björn eller..? Det sägs att Svartåsen är helig för samerna och att de är upprörda över nybyggarna som stör. Det skrämmer förstås prästen.
Maija är en stark kvinna, den starka i förhållandet. När hon gifte sig med Paavo var han en orädd man men efter några år förändrades han och drabbades av samma nervositet som resten av männen i hans familj. De livnärde sig på fiske i Österbotten men när han blev alltför rädd för att vara på vatten så bestämde de sig att flytta till Lappland. Livet där är dock kärvare än vad de anat och det mystiska dödsfallet skapar en obehaglig stämning. Maija är övertygad om att mannen inte dödats av ett rovdjur utan av en männsika, men av vem? Vem kan man lita på? Och ligger det någonting i det som sägs, att Svartåsen är hemsökt?
Ekbäck bygger snabbt upp stämningen i boken när hon skickar ut två små flickor på solskenspromenad med en get bara för att låta dem upptäcka en mystisk plats där det till råga på allt ligger en sargad manskropp. Hon lyckas behålla den obehagskänsla det ger genom hela boken. Jag gillar hennes miljöbeskrivningar som sätter ord på den mystik som Skogen besitter. Det är svårt att befina sig ensam i en skog utan att börja fundera på vad som döljer sig bakom buskar och stenar. Skogen kan inge en känsla av lugn men även inge rädsla. Detta beskriver Ekbäck bra.
Maija, hennes döttrar och prästen hamnar vid ett tillfälle i en rasande snöstorm och blir sedan insnöade i familjens stuga. Det avsnittet är mycket bra skrivet och när jag läser riktigt känner jag kylan i kroppen och Maijas förtvivlan.
Jag tycker väldigt bra om Maija men skulle ha önskat mig mer av henne. Om det är något kritiskt jag ska skriva så handlar det om just karaktärerna. Även om jag som läsare får tillbringa en hel del tid med äldsta dottern, Maija och prästen så får jag inte riktigt kontakt med dem. De är intressanta men jag vill liksom ha mer.
Boken ges ut av Wahlström & Widstrand och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Hyllan, Boktokig och Johannas deckarhörna

måndag 13 juli 2015

Skymningsporten - Jeanette Winterson

På baksidan av boken Skymningsporten kan man läsa följande:

Lancashire 1612. Kung James I sitter vid makten, och han har föresatt sig att rensa kungadömet England från katoliker – och häxor.

På långfredagen samlas tretton personer till ett hemlighetsfullt möte vid foten av Pendle Hill, bland dem finns Alice Nutter, den rikaste kvinnan i trakten. Två kvinnor sitter redan fängslade, anklagade för häxeri. Ett utsvultet och misshandlat barn gömmer sig i skogen, och samtidigt ryktas det att en jesuitpräst och före detta attentatsman ska vara på väg tillbaka till Lancashire från exilen i Frankrike. 

Skymningsporten är en kort och intensiv bok, bara 169 sidor. Jag läste den mer eller mindre i ett svep. Miljön i boken är speciell; det är rått, kallt och mörkt. Människor är fattiga och lever under vidriga förhållanden, särskilt barnen. Det är så synd om barnen och de blir så grymma av förhållandena de växer upp i och av det de utsäts för. Tack och lov så finns det en kärlekshistoria i boken som ger mig som läsare lite känsla av hopp och ljus.

Winterson blandar magi med historia och det tilltalar mig att det in hennes beskrivning av häxprocesserna faktiskt förekommer häxor utan att hon för den delen förminskar det kvinnorförtryck och kvinnohat som häxprocesserna var ett uttryck för.

Skymningsporten tog mig raka vägen in i en annan värld, en värld som kanske inte var särskilt behaglig att befinna sig i men fylld av magi, ondska och godhet. Gillar du sagor för vuxna, magi och skräck så är det här definitivt en bok för dig, men ett tips är att spara den för en mörk och gärna stormig kväll - för effektens skull.

Boken ges ut av Wahlström & Widstrand och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, Kulturkollo och Hanneles bokparadis

måndag 6 juli 2015

En bön för de stulna - Jennifer Clement

Tipset om den här boken fick jag när jag såg avsnittet av Babel där Jennifer Clement deltog. Hon berättade så innerligt och varmt om sin bok och om mexikanska kvinnors dolda liv Dessutom är det nog första gången jag sett Jessika Gedin rörd till tårar under en intervju. Min nyfikenhet väcktes och jag beställde genast boken. Det är ett tag sedan jag läste den, men på många sätt lever den fortfarande kvar i mig.

Boken handlar om Ladydi Garcia Martínez (just det, namngiven efter Lady Diana) som bor med sin alkoholiserade mamma på den mexikanska landsbygden djupt påverkad av knarkkarteller som odlar sitt opium runt om byn. Regeringsplanen som ska spruta gift över opiumfälten fäller i stället sitt gift över de små husen för att inte får knarkkungarnas vrede över sig. Det är inte bara faran från luften som byborna behöver passa sig för. När bilar med tonade rutor närmar sig byn gömmer mammorna sina döttrar. De har grävt hål i marken, som små kaninhål, där döttrarna får krypa in och gömma sig för att undvika att bli bortrövade och sålda som prostituerade. En flicka ger mer pengar än knark eftersom man kan sälja en flicka flera hundra gånger om, en påse kokain kan man bara sälja en gång... Mödrarna klär sina döttrar till pojkar, när de blir för gamla för att dölja sina kvinnliga former så gör de dem fula genom att svärta deras tänder eller till och med dra ut några.

Det här är en berättelse om kvinnor, flickor och småpojkar. Männen har lämnat byn för att söka bättre lycka i det stora landet i norr. Några skickar hem pengar och besöker ibland sina familjer men många bildar så småningom nya familjer i sitt nya hemland och glömmer bort dem de lämnat bakom sig.

En bön för de stulna är en skönlitterär berättelse men beskriver en hård verklighet som vi alltför sällan hör talas om. Vi får ofta höra om den våldsamma, actionfyllda, värld männen lever i men aldrig får vi veta hur den påverkar kvinnorna. Eller om desperationen hos mödrarna, rädslan hos flickorna. Clement skriver osentimentalt. Hon väjer inte för det obehagliga och det grymma. Med sitt poetiska språk river hon ner läsarens murar och Ladydi och de andra flickornas berättelse går rakt in i själen.

Clement skönskriver inte men hon skriver vackert. Hon romantiserar inte fattigdom, mödrars kamp eller fäders frånvaro. Genom en flickas ögon berättar hon om verkligheten.

I Babel berättade Clement, som till yrket är journalist, hur hon under många års tid gjort research om kvinnors liv i Mexico. Hon har intervjuat kvinnor på landsbygden och med egna ögon sett de kaninhål som hon beskriver i boken, intevjuat kvinnor som sitter i fängelse och kvinnor som på ett eller annat sätt är en del av knarkkarteller. Boken bygger på hennes research.

Om ni ska läsa endast en bok i år så läs denna! Det är en viktig historia som berättas med ett vackert, avskalat, poetiskt språk.

En bön för de stulna ges ut av Albert Bonniers Förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Feministbiblioteket, Johannas deckarhörna och Marias bokliv

lördag 4 juli 2015

Här sitter jag nu...

Äntligen semester! Den här våren har minst sagt varit spännande jobbmässigt, men den har också tagit på. I början av året klev jag på ett nytt uppdrag som innebär mer ansvar. Det i kombination med att det händer mycket inom det område jag jobbar har gjort att kreativiteten, skrivlusten och tyvärr även läslusten har fått sig en smäll, särskilt den senaste månaden. Ledig tid har jag tankat energi genom att åka ut på äventyr i naturen med min son. Vi har upptäckt både nya och "gamla" ställen. För er som bor i Västerbotten (eller besöker länet) kan jag varmt rekommendera Länsstyrelsens suveräna app Naturkartan. Kollar hemsidan och ser att den verkar finnas för andra län också, men Västerbotten är den jag testat!

Nu är jag ledig i fyra veckor och känner redan att läs- och skrivlusten börjar göra sig påmind. Just nu sitter jag i husvagnen och skriver till tonerna av en trubadur som uppträder vid sjön jag står parkerad intill. Vi ska ha husvagnen här hela sommaren och jag är nöjd med att jag fått mitt mobila bredband att funka så att jag kan passa på att beta av lite oskrivna recensioner.

En kreativ sak har jag faktiskt lyckats åstadkomma senaste månaden. Jag har skrivit min livs första novell som jag tänkt skicka in till Fantastikprotalens novelltävling. En zombiehistoria som fick min mamma att oroligt utbrista "men var får du sådana där saker ifrån. Hur kommer det sig att du gillar så hemska saker".  Önska mig lycka till, kanske ger det mig blodad tand att skriva annat än blogginlägg:)

Önskar er en skön sommar!

fredag 5 juni 2015

Feberflickan - Elisabeth Östnäs

Det jag kommer att minnas mest av allt från den här boken är lukten, lukten av ruttet kött i högsommarvärme. Tänk att en text kan lukta så mycket!

Feberflickan handlar om Luna. Hon vandrar omkring i sitt hem medan hennes pappa och en kvinna som hon enbart kallar för "hon" ligger döda i sängen. Storasystern är bortrest och tjänsteflickan har en ledig dag. Luna städar, funderar, ondgör sig över "henne" och tittar då och då till det ruttna köttet som står i skafferiet i form av en köttstuvning. Men det är inte bara stuvningen som osar ruttet...

Luna och de två döda hittas till slut. De har dödats av ett mycket kraftigt yttre våld. Luna säger att det är en man som gjort det men hon anklagas för mordet och ställs inför rätta.

Detta är en väldigt suggestiv bok. Under stora delar befinner man sig inne i Lunas förvirrade huvud. Under stora delar av boken är jag också äcklad och drabbas precis som Luna av stor städiver (synd att jag var på resande fot när jag läste, annars hade min lägenhet blivit skinande ren...).

Jag vet ärligt talat inte vad jag tyckte om den här boken men det är helt klart att Östnäs är en skicklig författare som lyckades gripa mig som läsare så mycket samt skildra lukter och miljön så tydligt att jag nästan fysiskt upplevde dem. Den är även intressant på ett psykologiskt plan. Luna är uppenbart inte psykiskt frisk, kanske befinner hon sig i en psykos, och Östnäs skildrar på ett trovärdigt sätt hennes verklighet. Det är helt klart en annorlunda bok som jag är glad att jag läste.

Feberflickan ges ut av Columbi Publishing och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Abibliofobi, Skuggornas bibliotek och Lingonhjärta






onsdag 3 juni 2015

The Returned: Återvändarna - Jason Mott

Jag trodde att jag hade knäckt koden, att TV-serien The Returned baserade sig på Jason Motts bok The Returned. De baserade jag på att själva idén i både TV-serie och bok är att folk som dött börjar återvända samt att flera av karaktärerna har samma namn. Det visade sig inte riktigt vara så. Innan jag berättar mer om boken ska jag reda ut detta med TV-serier, filmer och böcker på temat (för jag var tvunge att ta reda på hur allt ligger till).

2004 kom en fransk med namnet Les Revenants ut, i den återvänder tusentals personer från de döda till en liten by. De vill integreras in i samhället igen. 2012 gjordes en serie som baserades på filmen, på engelska fick serien namnet The Returned. Eftersom amerikanare inte vill se franska serier så gjordes en amerikansk version av serien som kom ut i år. Jason Mott gav ut sin bok The Returned 2013 och hävdar att han har fått idén om den från en dröm... Självklart så har det gjorts TV-serie av boken också, dock med namnet Resurrection. Serien släpptes 2014. Det finns ett antal fler filmer och serier på samma tema, vill du fördjupa dig i det så finns det en bra artikel om det här.

Jason Motts bok The Returned handlar (som ni kanske har anat) om döda som återvänder, men inte bara i en by - det händer världen över. Och de döda återvänder inte på samma ställe som de dött på, de kan dyka upp var som helst. Därför har det skapats en internationell myndighet som ansvarar för att föra de återvändande tillbaka till sina anhöriga, om de anhöriga finns kvar vill säga och om de vill det. Alla är inte så entusiastiska över det som händer och menar att de som återvänder inte på riktigt är samma personer som dött, att det är något annat märkligt som händer.

Harold och Lucille Hargrave är sedan länge pesionärer. 1966 förlorade de sin 8-årige son Jacob i en drunkningsolycka, en dag står han utanför deras dörr, fortfarande 8 år gammal, tillsammans med en representant från Byrån för Återvändare. Han hade hittats i en liten kinesisk fiskeby några veckor tidigare. Lucille blir överlycklig men Harold är tveksam, är detta verkligen hans son? Eller vad är det för varelse. Jacob kommer inte ihåg någonting från sin tid som död men minns sin tid som levande. Samtidigt som Harold och Lucille vänjer sig vid att Jacob har återvänt så byggs ett läger för återvändare i det lilla samhället. De börjar bli för många och Byrån har inte möjlighet att efterforska anhöriga längre, i stället sätter man de i läger. Stämningen i hela världen blir alltmer upprorisk och kaotisk och Harold och Lucille inser att deras lilla familj hotas att återigen splittras.

Jag tyckte om den här boken. Återvändarna är som ett mellanting mellan zombies och spöken, de är intressanta. De väcker en hel del tankar om vad som skulle hända om döda plötsligt kom tillbaka och väde allt upp och ner. Mannen vars hustru fött och nu gift om sig, hur skulle han reagera om första frun återänvde? Och pensionärerna som måste bli småbarnsföräldrar igen, hur går det? Och var har de döda varit innan de återvände?

Jag tyckte mycket om karaktärerna i den här boken, särskilt mycket tyckte jag om Harold och Lucille. Motts lyckas också med att ganska omärkligt förändra stämningen i boken. Till att börja med är den ganska oskuldsfull. Folk återvänder, Jacob är tillbaka och visst är folk lite misstänksama men de flesta är glada. Så börjar de höras gliringar, viskningar bakom ryggen till återvändarnas familjer. De ser på våldsamma demonstrationer på TV och debatter kring hur man ska ta hand om alla återvändarna. Plötsligt finns militär närvaro i samhället och ett läger byggs och då börjar det bli otäckt. Våldet och kaoset har flyttat in.

Språket är ganska enkelt och dialogen känns lite lam ibland men jag tror faktiskt att det är ett översättningsproblem. Det är lite som med Stephen Kings böcker, där dialogen ibland låter hur töntig som helst på svenska medan det på originalspråket är en helt annan femma.

Gillar du övernaturliga bcker och dystopier tycker jag att du ska ge denna en chans.

Boken ges ut avHarlequin (!) och finns att köpa på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Hyllan och Maddes bokblogg


måndag 1 juni 2015

Deras ryggar luktade så gott - Åsa Grenvall

Den här boken grep tag i mitt hjärta och kramade om hårt. Ämnet, de avskalade bilderna och den rättframma texten går bara inte att värja sig ifrån. Jag har aldrig läst något av Åsa Grennvall tidigare och läser nästan aldrig den här typen av serier. Ni ser, jag vet inte ens vad genren kallas, realistiska serier?
Boken handlar i alla fall om Jenny som växte upp under 70- och 80-talen med föräldrar som visserligen ser till att hon har rena kläder, får i sig mat och får delta i aktiviteter men de finns inte där känslomässigt. De förstår inte barns behov. De slätar över allting, Jenny får inte visa känslor och blir aldrig tröstad.  Hon lyssnar på barnradio och läser Kamratposten, där får barn råd att prata med en vuxen om man mår dåligt len ledsen. Jenny förstår inte vad de menar men hon vet inte vilka dessa "vuxna" är. I hennes familj är det mamman som ska tröstas och pappan lämnar rummet så fort något blir jobigt. När Jenny själv blir vuxen och får barn så konfronteras hon med sin barndom och kommer så småningom till insikten att hon utsatts för något som kallas känslomässig försummelse.

Baksidetexten beskriver så bra:
Deras ryggar luktade så gott är en föräldrauppgörelse, en kritik mot heliga blodsband och en kärleksförklaring till det barn som faktiskt har all rätt i världen att gråta en skvätt.

Jag tycker att ALLA ska läsa den här boken!

Den senaste tiden har det varit en hel del skriverier i media om biologiska föräldrars rätt till sina barn, hur hemska Socialtjänsten är när de tvångsomhändertar barn, att vi borde förstå vuxna som har det jobbigt och därför kan ha svårt att ta hand om sina barn på ett bra sätt och så vidare. Den här boken är skoningslös i sitt försvar för barnens rättigheter. Just barnens rättigheter glöms ofta bort i media. Lagen säger faktiskt att det är barn som har rätt till sina föräldrar och inte tvärtom.

Grennvall är så befriande när hon aldrig ger sig in i någon analys över varför Jennys föräldrar är som de är, hon skiter helt enkelt i det. Det de gör mot Jenny är fel - punkt! Hon beskriver Jennys uppväxt, vad den har gjort med henne och Jennys egen kamp att bli en bra förälder och en fungerande människa. Och just det är så skönt med boken, att den inger hopp och som läsare lämnar jag boken med en rätt skön känsla.

Deras ryggar luktade så gott ges ut av Syster Förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Feministbiblioteket, LitteraturMgazinet och Fiktiviteter

lördag 30 maj 2015

Äntligen!

Äntligen är det sol och hyfsat varmt ute. Jag passar på att ligga i gräset och läsa!

fredag 29 maj 2015

Hemligheten på Mercy Close - Marian Keyes

Det är ett stort mysterium varför det tog så lång tid innan jag läste den här boken (eller rättare sagt lyssnade på...). Det fanns en tid, ända tills boken innan denna, som jag köpte allt av Marian Keyes samma dag som boken kom ut i handeln. Sedan stängde jag in mig i en vrå och sträckläste tills jag hade läst ut. Med andra ord så älskar jag henne böcker!

Hemligheten på Mercy Close gavs ut för snart tre år sedan och efter det har hon kommit ut med en till, Kvinnan som stal mitt liv. Jag är i alla fall glad att jag har hittat tillbaka till Marian Keyes och till familjen Walsh. Mercy Close handlar nämligen om den fjärde och yngsta systern Helen. Det är finanskris i Europa och Irland är hårt drabbad. Helen har inga jobbuppdrag, berget av obetalda räkningar bara växer och hon faller ner i en (återkommande) depression. En depression som inte föregås av någon direkt utlösande händelse - precis som det ofta är med depressioner. De behöver faktskt inte "bero" på någonting yttre som sorg eller annan livskris. Ibland dyker känslan av meningslöshet bara upp. Familjen Walsh är inte en särskilt stöttande familj och när Helen säger att hon måste flytta hem (eftersom hon inte kan betala lånen på lägenheten) så möts hon av suckar och illvilja från föräldrarna. Systrarna, som man tycker så mycket om i de andra böckerna, visar inte heller någon förståelse för henne. Kanske ser de henne som det bortskämda yngsta syskonet och tar henne därför inte på allvar - detta trots att hon har gjort ett suicidförsök tidigare och har synhallucinationer!

I tidigare böcker har familjen Walsh var en sån där mysig, humoristik dysfunktionell familj, nu är de mest dysfunktionella. Skrattet fastnar i halsgropen, man kan inte försvara mamma Walsh uttalande med att hon är lite tokig men varm innerst inne.

Helen är privatdetektiv med egen firma. På grund av sin depression men även på grund av på landets depression kan hon inte behålla kunder. En dag så dyker en före detta pojkvän upp i hennes liv igen. Som läsare förstår man att de hade ett taskigt avslut på sin relation men det dröjer länge innan man får veta vad som hände. Han är otroligt påstridig och irriterande när han nästlar sig in i hennes liv igen genom att erbjuda henne ett välbetalt uppdrag - att leta rätt på en försvunnen medlem ur ett gammalt pojkband som ska återförenas. Pengarna gör att Helen inte kan tacka nej.

Samtidigt brottas hon med relationen till sin nuvarande pojkvän som inbegriper barn och en lite väl närvarande före detta fru. Helen gillar inte barn, är svartsjuk på den före detta frun men vågar inte prata om det hela med pojkvännen.

Alla Marian Keyes böcker är tjocka - så även denna. Och visst blir det en hel del prat som skulle kunna skalas bort för att koncentrera berättelsen, men det är en del av charmen med Keyes; ordflödet och berättarlusten.

Själva deckargåtan då, vad tyckte jag om den? Helt ok och fungerade bra som metod att få Helens historia berättad. Inte så spännande kanske, men lite. Den berättade inte bara Helens historia utan belyste även de avdankade popstjärnornas liv när berömmelse och stjärnstatus lagt sig.

Ett är säkert, jag ger mig snart i kast med Kvinnan som stal mitt liv!

Boken ges ut av Norstedts och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Bokhora, hyllan och Books on my mind


onsdag 27 maj 2015

The Hound of the Baskervilles - Sir Arthur Conan Doyle

Jag fortsätter att läsa om Sherlock Holmes och har nu avslutat den tredje boken om honom - Yhe Hound of the Baskervilles. Jag har skrivit om den boken tidigare på bloggen, vill ni läsa det inlägget där ni också hittar en sammanfattning av handlingen så klickar ni här. Då lyssnade jag på boken som ljdubok och på svenska. Nu läser jag och på originalspråket engelska, det blir en skillnad i upplevelse. Kommer ihåg att jag störde mig på uppläsaren, när man läser finns inte några sådana störningmoment...

Jag läser en utgåva som innehåller The Complete Stories of Sherlock Holmes och originalillustrationer från The Strand Magazine där böckerna först publicerades. I de två tidigare böckerna som jag har läst har det dock inte funnits några illustrationer, men nu ÄNTLIGEN! Jag älskar bilder i böcker och önskar att det fanns fler böcker för vuxna där man kunde hitta det! Det ger liksom ytterligare en dimesion till läsningen.

Saknade Mary Morton i boken, dyker hon månne upp i nästa som jag ska läsa: The Valley of Fear?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...