header

header

måndag 17 oktober 2016

De dödas röster en Thrillerpodd

Kanske sist ut på bollen? Fast till mitt försvar kan jag säga att jag lyssnade på Thrillerpodden De dödas röster i somras, har bara inte kommit mig för att skriva om den förrän nu... För det kan ju vara så att det finns någon stackars människa där ute som har missat den här fantastiska radioteatern.

När jag började lyssna på första avsnittet så var det för att jag sett positiva omdömen fladdra förbi i mitt flöde i olika sociala medier och dessutom såg att författaren Sara Bergmark Elfgren var inblandad, vilket gjorde mig extra nyfiken. Jag hade inte grottat ner mig och läst om den så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig.  Trodde att det var som Serial, alltså att det handlade om ett verkligt brott, som Bergmark Elfgren hade undersökt och sedan dramatiserat. Skämskudden på alltså när jag mot slutet av första avsnittet förstod att detta helt och hållet är fiktion:)

De dödas röster hittar du här, på Sveriges Radios hemsida (eller i appen) och så här deras beskrivning:

I De dödas röster får lyssnarna följa journalisten Emma Nylander, spelad av Sanna Sundqvist. Emma börjar nysta i ett tjugo år gammalt ouppklarat mord som ägde rum i området där hon själv växte upp, i mitten av 1990-talet. När hon kontaktar sitt gamla kompisgäng från den tiden kommer oväntade detaljer upp till ytan. De dödas röster är en historia om vänskap, hemligheter, kärlek, svartsjuka, svek och mörk magi. Hur väl känner iv egentligen våra vänner?

Väldigt underhållande, spännande och välspelat - rekommenderas starkt till dig som ännu inte har lyssnat.


söndag 16 oktober 2016

Harry Potter and the Cursed Child - JK Rowling

Manuskriptet till pjäsen om Harry Potter har nyligt kommit ut på svenska. Själv hade jag förbokat den engelska utgåvan och läste den i början av augusti - sträckläste.

Pjäsen utspelar sig 19 år efter händelserna i Harry Potter och dödsrelikerna. Harry är gift med Ginny och de har en son, Albus. Pjäsen börjar med att Albus ska ta Hogwartsexpressen och börja sitt första år på den magiska skolan. Det är inte lätt att vara Harry Potters son, särskilt inte när sorteringshatten placerar in en i Slytherins elevhem. och Albus revolterar mer och mer mot sin far.

Det är ju många som har upprörts över att Rowling har skrivit den här pjäsen och dessutom gett ut manuset i bokform för HON SA JU FAKTISKT att hon bara skulle skriva sju böcker (får man inte ändra sig undrar jag...). Det spekuleras om att hon bara gör det för vinnings skull och att hon mjölkar ur berättelserna om Harry Potter och hans magiska värld. Jag är inte ett dugg upprörd över det utan genuint glad! Jag suktar efter mer berättelser och det finns ju hur många sidoberättelser som helst att spinna vidare på i böckerna. Tänker att Rowling har lyssnat på sina läsare som vill ha mer. Om hon dessutom tjänar ofantliga summor pengar på det - good for her, liksom.

Jag är sjukt taggad på de fem filmerna om Fantastic Beasts som planeras, varav den första har premiär i november. De utspelar sig till skillnad från "the cursed child" innan händelserna i böckerna.

Harry Potter and  the Cursed Child är som sagt ett manus till en pjäs och är man inte van att läsa sådana kan jag förstå att upplevelsen blir en annan än man förväntat sig. Manus är ju på sitt sätt avskalade och dialogen kan ibland kännas styltig men tanken är ju att skådespelarna, scendekoren och effekter med mera  fyller upp de tomrummen. I ett manus skriver man inte in allt som man gör i en roman. Jag gillar att läsa manus, även om det var länge sedan sist. Kanske handlar det om en sedan länge gömd (ja, jag menar gömd och inte glömd) dröm om att stå på scen...

Att få följa Albus och de andra barnen till karaktärer jag lärde känna i böckerna var spännande och roligt. Själva historien var spännande och lika fantasifull som man är van vid. Nu återstår bara att ta sig till London för att se pjäsen!

Boken (den svenska) ges ut av ges ut av Rabén och Sjögren och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Kulturloggen, Ugglan och boken och Lexie läser



söndag 9 oktober 2016

Welcome to The Last Bookstore - en kortdokumentär

Det här är en liten pärla som ni bara inte får missa. En knappt 12 minuter lång (kort) dokumentär om en fascinerande människa som tack vare sin kärlek till böcker och en god affärsidé lyckas bryta sin depression och omvandla sin idé om att starta en magisk (mina ord, för precis så upplever jag den) boklåda. Se den!




This short documentary focuses on the life of Josh Spencer, owner and operator of "The Last Bookstore", located in Downtown Los Angeles. Against the closure of massive bookstore chains and the rise of eReaders, Josh has been able to create a local resurgence of the printed word: We explore his life as a father, husband, small business owner, and paraplegic, as well as the store´s magnetic attraction of the community.


fredag 7 oktober 2016

Himlen börjar här - Jandy Nelson

Hade hört mycket bra om den här boken så förväntningarna var rätt höga. Jag hade förväntat mig att gråta mycket men att det samtidigt skulle vara någon slags feel-good i ungdomstappning. Jag prickade hyfsat rätt...

Lennie är sjutton år och bor med sin storasyster och sin mormor. Hennes morbror finns också med i bilden, men inte hennes mamma. Hennes mamma försvann när flickorna var små. Det pratas om att hon var en rastlös själ och att det är ett drag som finns i familjen. Lennies mamma var inte den första i släkten som lämnat sin familj, men man pratar inte så mycket om det.

En dag dör Bailey plötsligt och Lennie blir förlamad av sorg och drar sig undan familj och vänner. Hon och Bailey delade rum och ingen annan får komma in där och röra någonting. När mormodern försöker övertala henne att städa undan Baileys saker blir hon tokig och sätter sig i garderoben och luktar på systerns tröjor. Ingen får städa undan Bailey.

Så bestämmer sig hennes mormor för att Lennie skulle må bra av att umgås med Lennies pojkvän och Lennie börjar komma ut ur sin bubbla. Men helt okomplicerat är det inte. För får man lov att ha roligt, vara glad och bli kär när ens syster har dött och man längtar ihjäl sig efter henne?

Det här är en mörk bok och det enda som gör att den påminner om feel-good är alla knasiga karaktärer som lätt skulle kunna befolka någonting skrivet av Marian Keyes. Sorgen är som ett stort mörkt moln som lägger sig tungt över boken, men jag blir inte drabbad av den. Har hört så många som gråtit floder när de läst den här boken, nästan så att jag undrar om det är något fel på mig som mest irriterar mig på Lennie och på hennes familj som vill prata men inte om det som de skulle ha behövt prata om. Jag upplevde också att det blev mycket upprepning och sådant tråkar ut mig.

Kanske var jag i fel fas i livet när jag läste den här. Döden och andra typer av ofrivilliga separationer brukar ju annars sätta igång mina tårkanaler rejält.

Boken ges ut av Gilla böcker och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Fiktiviteter, Beas bokhylla och C.R.M. Nilsson

onsdag 5 oktober 2016

The English Monster: Or, the Melancholy Transactions of William Ablass - Lloyd Shepherd

Den här boken blev jag rekommenderad att köpa när jag var på Waterstones bokhandel vid Picadilly i London. Himla hjälpsam personal där som bidrog till att jag fick träna mina armmuskler när jag gick därifrån:) Han som tipsade om den sa att det var något av det otäckaste han hade läst. Boken faller inte in i den kategorin för mig men bra var den i alla fall.

Handling (förlagets text):
A page-turning historical thriller combining two tales that ultimately converge: the investigation into a brutal series of murders in 1811 London and the seafaring adventures of a young man i Elizabethan England.
Two moments in Englands rise to empire, separated by centuries, yet connected by a crime that cannot be forgiven...
London 1811. Along the twisting streets of Wapping, bounded by the ancient Ratcliffe Highway and the modern wonder of London Dock, many a sin is hidden by the noise and glory of Trade. But now two families have fallen victim to a foul murder, and Charles Horton, a senior officer of the newly formed Thames River Police Office, must deliver revenge to a terrified populace.
Plymouth, 1564. Young Billy Ablass arrives in the busy seaport with the burning desire of all young men: the getting and keeping of money. Setting sail on a ship owned by Queen Elizabeth herself seems the likely means to a better life. But the kidnapping go hundreds of human souls in Africa is not the only cursed event to occur on Englands first official slaving voyage. On a sun-blasted Florida islet, Billy too is to be enslaved.
Based on the true story of the gruesome Ratcliffe Highway murders.

Jag är inte tillräckligt bevandrad i litteraturvetenskap för att veta om man kan stoppa in den här romanen i den gotiska genren, men om man inte kan det så flirtar den i alla fall rejält med den genren. Det är inte utan att jag tänker på Shelleys Frankenstein och Poes noveller om Auguste Dupin när jag läser The English Monster. Det tilltalar såklart en skräckfantast som mig.

Många av händelserna är sådant som har hänt på riktigt såsom morden på Ratcliffe Highway, slavskeppet Jesus of Lübecks resa och instiftandet av Thames River Police Office och flertalet av karaktärerna är historiska personer som till exempel John Hawkins och John Harriet. Det här ger den fantastiska berättelsen som Shepherd berättar ytterligare en dimension.

Jag har lite svårt att ta till mig att det här är en debutroman. Den är så oerhört välgjord och det måste ligga en enorm research bakom själva skrivandet. Det är imponerande och dessutom lärorikt. Shepherd försätter mig lätt i en annan tid genom att använda ett språk som känns adekvat för respektive tid som historien utspelar sig på. Hans miljöbeskrivningar hjälper också till. Så här kan det låta:

Once inside the walls of the town, everything changed. Rows of houses started to bunch up like young men in an alehouse, and the spaces between these rows of houses started to organize themselves into something like paved pathways.
Det är alltså fysisk beskrivning samtidigt som han förmedlar en känsla. Skickligt tycker jag.

Rekommenderar den här boken både till dig som är historieintresserad och till dig som gillar övernaturliga berättelser.

Boken ges ut av Simon and Schuster och kan köpas på Adlibris och Bokus





tisdag 4 oktober 2016

The Dark Tower - en kärlekshistoria


Den 20 juni skrev jag ett inlägg och berättade att jag skulle lyssna igenom hela The Dark Tower-serien igen. Förra gången jag lyssnade på den så tog det mig ganska precis ett år. Det går lite fortare den här gången, förmodligen eftersom jag nu lyssnar via mobilen och inte bara i bilen. Jag har nylagt lyssnat färdig på femte boken Wolves of the Calla och bestämt mig för att ta en liten paus i serien och lyssna på annat under oktober månad.

De fem första böckerna i serien är lika med 92,5 timmar! Nu är det i och för sig så att jag alltid snabbar upp tempot på ljudböcker så jag har kanske lyssnat i 70 timmar, men rätt bra jobbat ändå tycker jag! Dessutom har det varit fantastiskt att åter få besöka Roland och hans värld, att få träffa Jake, Oy, Eddie och Susannah igen. Och kanske framför allt att upptäcka nya saker. Jag anar att det här kommer att bli en ny tradition för mig, att med jämna mellanrum lyssna igenom serien.

När jag är färdig med hela lyssningen så ska jag skriva ett ordentligt inlägg:)

Roland, Jake och Oy

måndag 3 oktober 2016

I dödsskuggans land - Alden Bell

Varför lät jag den här boken stå oläst i hyllan så länge egentligen - hade jag vetat det jag vet nu hade jag förmodligen läst den bums när jag fick den (= 2012!!!). Dessutom är det en riktigt sträckläsarbok. Jag läste hela på en dag, kunde inte lägga den ifrån mig!

Handling (text från baksidan av boken):
Det är farligt för småtjejer att irra omkring på egen hand, säger han som heter Clive. Vi har vissa problem med zombier, ifall du inte har märkt det.
De är inte så farliga, bara man kan hålla sig undan från deras tänder, säger Temple och rycker på axlarna.
Männen skrattar.
Sant, säger Clive. Vad har du gjort med handen?
Slagits, säger hon

Temple är en överlevare. Hon har levt hela sitt liv i en värld som har gått åt helvete - och hon klarar saker som ingen borde klara.

Först en liten varning till er som kanske inte är så vana vid zombielitteratur - det är våldsamt och äckligt. Bara Temples olika epitet på zombiesarna -"slempåsar", "köttsäckar" - säger en del... Temple är inte en vän liten tjej, hon slåss för att överleva och för att hämnas. Och boken är långt ifrån våldsglorifierande, det är fult och det gör ont.

När man kommer förbi det äckliga och våldsamma så är det en ömsint berättelse om en väldigt traumatiserad och ensam tjej som träder fram. En berättelse om en äkta överlevare.

Korta minnesbilder berättar att hon inte alltid har varit ensam. Att hon tidigare haft sällskap med och ansvar för en liten pojke som hette Malcolm, en liten pojke som hon bär en outhärdlig saknad efter. En saknad som gör att hon aldrig igen vill fästa sig så vid en annan människa. När jag läser om Temple, om människorna hon möter och om slemsäckarna så kan jag inte att låta bli att tänka på alla barn i Syrien och andra krigsdrabbade länder och mitt hjärta brister.

Alden Bell har lyckats med konststycket att skriva en otroligt spännande bok om zombies och en trasig värld och ändå lyckas säga någonting om vår samtid.

Boken ges ut av MIX Förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är LitteraturMagazinet, hyllan och bokstugan



söndag 2 oktober 2016

The Valley of Fear - Arthur Conan Doyle

Sakta men säkert betar jag mig igenom Sir Arthur Conan Doyles romaner och noveller om Sherlock Holmes. I juni så läste jag The Valley of Fear. Den fjärde och sista romanen.

Boken börjar med att Sherlock Holmes får en mystisk bok med ett krypterat meddelande i från ingen mindre än Professor Moriarty. Kronologiskt är det första gången som Holmes kommer i kontakt med Moriarty, men Doyle hade tidigare skrivit om honom i en novell som i tid utspelar sig efter handlingen i The Valley of Fear (om jag nu har förstått det hela rätt, har ju inte kommit). Holmes lyckas självklart lösa gåtan med meddelandet som handlar om en viss Mr Douglas. Samtidigt så dyker en polisinspektör upp och ber om hjälp i ett mystiskt mord, en Mr Douglas har blivit mördad och ingen kan förstå hur det har gått till. Holmes och Watson tar fallet och reser till Birlstone, Sussex (där det hela har inträffat) för att försöka lösa mordgåtan.

Jag ska villigt erkänna att jag mest läser berättelserna om Sherlock Holmes eftersom jag är nyfiken och vill känna till den här delen av litteraturhistorien, så mycket av nutida litteratur (tv, med mera) hänvisar till Holmes så därför känns det bra att ha läst originalet. Även om jag är van att läsa på engelska så tar det lite tid för mig att komma igenom de här texterna. Inte bara på grund av språket utan även på grund av stilen. Det är spännande men rätt "torr" text om ni förstår vad jag menar.

När jag är klar, har läst mig igenom allt om Holmes, så har jag tänkt läsa Mattias Boströms bok Från Holmes till Sherlock. Det ser jag fram emot!


torsdag 29 september 2016

NOS4R2 - Joe Hill

Den här boken alltså! Den tog mig med storm. Jag fullkomligt älskade den, så sjukt bra bok! (Kan möjligen ha mumlat just de orden - sjukt bra bok -  för mig själv under tiden jag läste...) Den är lång, nästan 700 sidor, men jag plöjde den på några dagar. Kunde inte slita mig från den. Och när jag inte läste så tänkte jag på den.
Handling (från baksidan av boken):
Young Victoria McQueen has a gift for finding things. All she has to do is ride her bike through the Shorter Way Bridge and she´ll come out wherever she needs to be...it´s an ability she keeps secret because no one would understand it. Until she discovers she´s not the only one with a special gift.
Charlie Manx takes children for rides in his 1938 Rolls Royce Wraith with its NOS4R2 vanity plate, driving them away from their families, their homes, even their own humanity. When they reach their destination they´ve changed, utterly. They´ve become Charlie´s children; as unstoppable and insane as Manx himself.
Only one kid ever escaped Charlie Manx: Vic McQueen. But the end of that nightmare was just the beginning of their leif-and-death battle of wills...a battle that explodes a quarter century later. Because now Manx has taken Vic´s son. And Vic McQueen is going to get him back. Or die trying.
Manx är en av de otäckaste figurer jag någonsin stött på. Han är elak, läskig, obehaglig och hans hjälpande hand Bing är en sådan där galning som man först tycker lite synd om, som sedan äcklar en och sen skrämmer ordentligt han också.

Och Vic McQueen är en äkta ofrivillig hjältinna, skör och stark på samma gång. Hon tvivlar på sig själv och sin mentala hälsa, på sin förmåga att vara mamma och på sina känslor för sin man. Jag gillar henne, gillar att hon är lite smågalen. Hon är en sådan komplex person och så...verklig. Det går att relatera till henne (sen får man ju hoppas att man själv skulle vara lika modig!).

Jag skrev om Joe Hills målande och uppfinningsrika språk redan när jag recenserade hans bok Horn. Hans förmåga att förmedla känslor och beskriva människor och miljöer. Jag ska ge ett exempel där han genom ett par meningar får mig att fysiskt känna Vics stegrande panik och rädsla att tappa kontrollen:

Vic had an awareness of threat she couldn´t quite isolate. It was like driving and suddenly knowing there was black ice under the tires and that sudden movement might send the car spinning out of control.

Tyvärr översätts inte Joe Hill till svenska längre. Av någon outgrundlig anledning såldes hans översatta böcker för dåligt! Har svårt att förstå det. Hur kommer det sig att folk inte har upptäckt honom! Men jag tycker att du ska läsa honom ändå! Han är dessutom en rolig och aktiv författare att följa på twitter. Här en tweet om the Shorter Way - och jag håller med honom, precis så föreställde jag mig bron!

NOS4R2 ges ut av Gollancz och kan köpas på Adlibris och Bokus

lördag 17 september 2016

Den som finner - Stephen King

Den som finner är andra och fristående delen i Kings trilogi om den fd kriminalaren Bill Hodges. Det dröjer faktiskt rätt långt in i boken innan Hodges dyker upp och berättelsen tar sin början innan händelserna i den första boken (Mr Mercedes).
Handling (förlagets beskrivning):
Morris Bellamy är författaren John Rothsteins allra största fan. Han är fullkomligt besatt av den geniförklarade Rothstein och han romaner om Jimmy Gold. Men Morris är besviken på sin idol. Rothstein har slutat skriva, och sålt sig till reklambranschen. Som straff måste han dö.
Efter att ha skjutit ihjäl Rothstein i författarens eget hem får Morris inte bara med sig pengarna i kassaskåpet, utan också en trave anteckningsböcker som bland annat visar sig innehålla det handskrivna manuset till ytterligare en Gold-roman. Morris hinner precis gömma undan anteckningsböckerna när omständigheterna gör att han hamnar i fängelse för ett annat brott.
Åratal senare finner en liten pojke vid namn Pete Saubers den undangömda skatten. En skatt som visar sig vara livsfarlig att ha i sin ägo. den pensionerade kriminalaren Bill Hodges får nys om ätes trängda situation, och tillsammans med sina medhjälpare Holly och Jerome dras han in i fallet och i Morris Bellamys vansinne.
Jag tyckte mycket om den här boken som både är en kärleksförklaring till litteraturen (även om Morris Bellamy kanske blir lite vääääl besatt av John Rothstein och böckerna om Jimmy Gold) och en skickligt uppbyggd deckarhistoria. Pete Saubers hittar ju verkligen en skatt som både innehåller pengar, som hans familj så väl behöver , och en litterär skatt som Pete slukar och värnar om.

Att ett barn får en betydelsefull roll i berättelsen hör till vanligheten i Kings böcker och han gör det så bra. Jag tänker att han är något så ovanligt som en vuxen som fortfarande minns och kan identifiera sig med barns känslor av lojalitet, rädsla, ensamhet och mod. Barn och vuxna har samma värde i Kings värd, något som inte är helt vanligt och det är en (av så många) anledningar till att King är en av mina absoluta favoritförfattare.

Och även om Den som finner är fristående från Mr Mercedes så väver han sakta och fint ihop de två berättelserna.

Läs den!

Boken ges ut av Albert Bonniers förlag och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är boksessed och Bims blogg




söndag 11 september 2016

Vattnet drar - Madeleine Bäck

Vattnet drar är en svensk skräckbok av debuterande författaren Madeleine Bäck som hypades rätt mycket i diverse bokbloggar och sociala medier i våras. Eftersom jag älskar skräck så blev jag nyfiken och lyssnade på den som ljudbok i början av juni.

Handling (förlagets text):
Så blir handen iskall. Ytan slutar  bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna.

Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.

Vattnet drar är första delen i en trilogi om en bygd som slits isär och som plågas av ett urgammalt förbund mellan människa och natur.

När jag sitter här vid datorn tre månader efter att jag läst boken så förbannar jag mig själv återigen - jag måste börja skriva ner tankarna om min läsupplevelse direkt efter en läsning, eller i alla fall inte vänta så här länge! Jag får nämligen fundera en hel del innan jag kommer ihåg så mycket av handlingen, å andra sidan kanske det säger en del om boken. Den har inte gjort någon bestående intryck på mig. Men lite minns jag så jag ska försöka sammanfatta det.

För det första; även om det förekommer blod och en hel del rysligheten så upplever jag boken mer som fantasy. Jag blir aldrig särskilt rädd. Tror jag har skrivit om det i en annan recension rätt nyligt när det var en bok i skräckgenren som inte gjorde mig rädd att det har med karaktärernas trovärdighet att göra. Jag blir riktigt, riktigt rädd när jag kan identifiera mig med karaktärerna och deras omgivning, när jag får känslan "det där kan hända mig också" och börjar se mig över axeln. Det vill jag ha när jag läser en skräckis.

I Vattnet drar så får jag inte den känslan för personerna med undantag för häxan i skogen (he, he, nu kan ni ju fundera på varför jag identifierar mig med henne). När jag är med henne så väcker boken lite efter känslan jag försöker beskriva.

Boken går samtidigt för långsamt som för fort. Författaren lyckas inte snabbt nog få mig att förstå personerna som befolkar berättelsen och jag undrar ofta hur sjutton hon ska hinna med att avsluta och knyta ihop det hon påbörjar (tills jag inser att det är bok 1 av 3...). Samtidigt så går vissa skeden väldigt fort och överrumplar mig.

Med det sagt så är det här inte en dålig bok och den är stark för att vara en debutbok, tyvärr föll den inte mig i smaken och jag kommer nog inte att läsa uppföljarna. Jag är inte tillräckligt nyfiken helt enkelt.

Boken ges ut av Natur och Kultur och kan köpas på Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är Eli läser och skriver, Läsa och Lyssna och Sagan om Sagorna

torsdag 8 september 2016

Inte en bok för mig...

Kommer ni ihåg boken (och filmen) Mitt liv som hund som kom ut 1983? Jag minns att jag älskade den. Läste boken en gång och såg filmen flera gånger.

För inte så länge sedan så damp det helt plötsligt, som en glad liten överraskning, ner ett bokpaket i brevinkastet. När jag öppnade så såg jag att det var en nyutgiven bok av Reidar Jönsson, alltså författaren till Mitt liv som hund. Boken heter En god man och när jag läste på baksidan så lät den lite smårolig. Nåja, jag började läsa den härom kvällen och är inte imponerad.

Make till krångligt språk och TRÅKIG humor får man leta. Det tog mig rätt lång stund innan jag insåg att huvudpersonen inte är typ 80 år utan i 40-års åldern, bara en sådan sak! När jag kom till sidan 90 så var måttet rågat, jag ska tala om varför. Huvudpersonen möter en rik homosexuell man som är nidbilden av just homosexuella män. Han utnyttjar yngre män, lurar dem, är äckligt gubbsjuk och en gång per år så bjuder han in andra rika homosexuella män och så leker de en vidrig lek (med övergreppstema, den är alltså inte busig och rolig) som heter Stjärtjakt. I say no more.

Jag vet ingenting om Reidar Jönsson men han misslyckades då totalt att få mig att skratta. Kanske tänkte han att genom att överdriva karaktärerna till karikatyrer så skulle det bli roligt och löjligt, jag vet inte? Och jag bryr mig inte heller. Lägger den här boken åt sidan nu, tänker inte slösa mer tid på den!

måndag 5 september 2016

Den andra kvinnan - Terese Bohman

Den andra kvinnan läste vi tillsammans i bokcirkeln och pratade om vid träffen i början av juni - som ni märker ligger jag lite efter i "recenserandet"... Jag ska försöka komma i kapp för det är så svårt att sammanfatta vad man tyckte så långt efteråt, men jag gör ett försök.

Handling (förlagets beskrivning):

Hon arbetar på Norrköpings sjukhus och står längst ner i hierarkin, efter läkarna, sjuksköterskorna och undersköterskorna. Hon återfinns i bespisningen. Men hon drömmer om att en dag bli författare, att flytta någon annanstans och leva ett helt annat liv.

En dag när det regnar råkar hon i samspråk med läkaren Carl Malmberg och han erbjuder henne skjuts hem. Det blir startpunkten för en passionerad kärleks­historia mellan en gift man och en älskarinna som drömmer sig bort.

Det jag minns bäst av samtalet vi hade om boken var att de andra tyckte så mycket bättre om boken än vad jag gjorde. Lite så att det gav mig känslan "vad har jag missat" eller "är jag inte lika smart som de andra". För jag förstår nämligen att det är en väldigt välskriven bok med vackert språk, en bok som man på något sätt borde tycka om. Men jag tyckte den var på gränsen till tråkig och hade dessutom väldigt svårt för huvudkaraktären, svårt att förstå henne. Just det sistnämnda har jag märkt löper som en röd tråd genom böcker som inte har fallit mig i smaken. Det behöver inte vara så att jag ska tycka om huvudkaraktären (karaktärerna) för att tycka om boken men jag måste förstå dem. De måste väcka något inom mig, få ingång mig på något sätt och det saknas mig i Den andra kvinnan. Jag kan inte relatera till hennes känslor och framförallt inte till hennes upptagenhet av vedervärdige mannen Carl Malmberg.

Min bokcirkelkompis och fellow bokbloggare Bokblomma har skrivit en fantastiskt bra recension (klicka på länken och läs den!). Hon skriver bland annat så här:


Klass och vad klass och bakgrund gör med människor ligger också som ett lager genom hela berättelsen. Bohman redogör insiktsfullt och på pricken för klassresenärens svårigheter. Det är inte alla som förstår att klass inte har så mycket med pengar att göra, som en känsla av att på något sätt vara underlägsen och inte få höra till; en känsla av att inte kunna ta för sig eller ha rätt att försöka leva ut sina drömmar. Klass har inte så mycket med lön och utbildning att göra som många tror. Jag vet inte om människor från privilegierade bakgrunder förstår detta ens efter att ha läst en sådan här bok, men för mig är det här en läsning som går rakt in i hjärtat. Jag nickar hela tiden och känner att Bohman som ingen annan författare har lyckats skildra precis den där känslan av underlägsenhet och maktlöshet som finns hos den som befinner sig långt ner på hierarkin. Hon blottar alla mekanismer som ligger där och lurar. Hon skildrar de privilegierades attribut, inte bara Svenskt tenn-inredningen, utan kanske framför allt den självklarhet med vilken de privilegierade kan unna sig smått och stort i livet och den självklarhet det är för dem att storsint prata om mångfald och feminism från deras egna blinda ovanifrånperspektiv.

Efter att ha läst det och efter samtalet i bokcirkeln så gör jag följande reflektion:

Jag kommer från en privilegierad bakgrund. Inte på så sätt att jag är uppvuxen i en familj med obegränsade ekonomiska medel, men som barn upplevde jag aldrig att vi/jag var begränsad på något sätt. Det har alltid varit en självklarhet att studera på universitet och att ha en palett att välja mellan som vuxen, att få göra det som jag vill göra. Att jag kan bli något. Vi var på semestrar, utomlands och i Sverige, och jag fick åka som utbytesstudent till USA ett år. Det är kanske som Bokblomma skriver att jag utifrån den bakgrunden inte förstår klassresenärens svårigheter fullt ut. Intellektuellt kan jag förstå det men förmodligen inte emotionellt. Jag kan inte identifiera mig med det. Jag inbillar mig (baserat på tidigare läsupplevelser) att jag hade kunnat göra det om berättarjagets bakgrund på ett tydligare sätt hade varit en av utsatthet. Alltså om hon exempelvis vuxit upp i en väldigt socialt utsatt familj.

ELLER så är det språket som gör att jag inte emotionellt kan ta till mig budskapet. Kanske har det att göra med var i livet jag befann mig när jag lyssnade på boken, eller precis på grund av det, att jag lyssnade och inte läste.

Trots att jag verkligen har förakt att analysera varför min upplevelse av boken var så annorlunda de andras så har jag inte ett svar på det. Den föll mig bara inte i smaken, inte då i alla fall.

Boken ges ut av Norstedts och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är Läsresan, Feministbiblioteket och Att leva loppan

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...