Fortsätt till huvudinnehåll

Mörkrets hjärta - Joseph Conrad

Jag har lyssnat på Mörkrets hjärta som ljudbok när jag kör bil, det var nog inte rätt form eller situation för att ta till sig den här kortromanen av Joseph Conrad. Det var flera dagar sedan jag lyssnade färdigt på den och jag har gått och funderat på en recension sedan dess, men det är inte helt lätt... Jag kan börja med handlingen.

I början av historien får vi lära känna en besättningsman på en segelbåt (en så kallad yawl). Han förblir namnlös men genom honom får vi höra en annan besättningsmans historia. En man vid namn Marlow underhåller sina kamrater genom att berätta om när han seglade längs en i det närmaste okänd flod i Afrikas inre. Redan som barn var Marlow fascinerad av kartor, särskilt kartans vita fläckar. När han blir vuxen tar han tjänst som kapten på en flodångare i en icke namngiven koloni ( men som man vet är Kongo eftersom Conrad berättat att han haft Kongo som utgångspunkt när han skrev boken) och får i uppdrag att ta sig till den övre stationen för att ta reda på vad kolonialkompaniets representant Kurtz egentligen sysslar med där. Kurtz är en mytomspunnen figur som onekligen väcker mycket känslor hos alla som stött på honom. Under hela boken finns han närvarande på så sätt att Marlow ser tecken på hans tidigare närvaro och hör berättelser och rykten om honom.

Joseph Conrad
Mörkrets hjärta är en av de mest rasistiska böcker jag har läst och språket i den berör mig ofta mycket illa. Jag försöker förstå om det är ett berättartekniskt grepp för att beskriva tiden och platsen på ett verklighetstroget sätt eller om Conrad var en rasistisk författare. Kanske hade jag förstått bättre om jag hållt boken i min hand, haft möjligheten att bläddra fram och tillbaka...vet inte. Som det är nu vet jag inte vad som är vad och det fyller mig med olust. Marlow ser på ursprungsbefolkningen som lägre stående än djur, när han uttrycker någon form av empati så är det inte en empati mellan två människor utan mer som när man tycker synd om en råtta som lider i ett djurförsök. Conrad beskriver på ett skickligt sätt hur Marlows syn på äventyr, kolonialism och sina europeiska fränder förändras under resans gång. Han blir allt mer cynisk och allt mindre naiv. Han utvecklar en förståelse för den grymme och galne Kurtz, känner ett brödraskap med honom.


Max von Sydow

Boken publicerades första gången 1899 i tre delar i en tidsskrift, 1902 gavs den ut som bok första gången. Den har inspirerat många andra författare och filmmakare som velat utforska den mänskliga moralens förfall och människans grymhet. Ett välkänt exempel på det är Francis Ford Coppolas film Apocalypse Now, där handlingen är förlagd till krigets Vietnam.

Uppläsare av boken är Max von Sydow, han är en ganska entonig och tråkig uppläsare tycker jag. Genom hela boken har jag en känsla av att jag lyssnar på en genialisk bok men att jag inte riktigt fattar storheten. Kanske beror det på format och rum, men jag tror att jag hade hakat upp mig lika mycket (eller mer) på språket om jag läst boken i traditionellt pappersformat. Dessutom hade den världens längsta slut...

Kommentarer

Lotta sa…
Hej! Tänkte bara säga att jag försökte läsa boken på svenska någon gång för länge sen, då tyckte jag den var otroligt jobbig att läsa. Att läsa den på engelska som "Heart of Darkness" var - tyckte jag i alla fall - en helt annan upplevelse. Det är samma rasistiska språk (vilket jag tror var väldigt vanligt när boken skrevs, även om Conrad språk ofta är extremt), men jag tyckte att det inte störde lika mycket när man läste på engelska. Om du är intresserad så borde du läsa ""An Image of Africa: Racism in Heart of Darkness" (http://www.kirbyk.net/hod/image.of.africa.html) av Chinua Achebe (som skrev boken "Things Fall Apart" som du borde läsa om du inte har gjort det).
Hej Lotta! Har läst "Things fall apart" för hundra år sedan, kommer ihåga tt jag älskade den och till och med inspirerades att skriva en dikt...Ska absolut kolla länken du skickade!
vinner på en omläsning
Jag skulle garna lasa den, mest for att forsta vad som menas nar folk pratar om den.

Jag har for mig att jag last nagonstans att den skulle uppmarksamma de grymheter som begicks av européer i Afrika under kolonialtiden, men jag vet inte om det stammer...
Hannele - vi får se hur jag gör, får ruva på det ett tag.
Emma- det stämmer bra att den på ett mycket realistiskt sätt tar upp kolonialismens grymheter. Det var också då det rasistiska språket kom in i bilden. Oerhört smärtsam läsning.

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarna med fni

Blod rödare än rött: en berättelse om mod, smärta och vägen till försoning - Arkan Asaad

För någon vecka sedan så skrev jag om Arkan Asaads bok Stjärnlösa nätter . Den handlar om Amàr som tvingades in i ett giftermål med sin kusin. Det här är berättelsen om Amàrs pappa Casim. Handling (förlagets text): I uppföljaren till den hyllade debutromanen Stjärnlösa nätter  får vi lära känna Casim, Amàrs far, som i första boken bara framstår som en grym och oförstående pappa. Vad gjorde honom till den han har blivit? Det visar sig att Casims öde är minst lika dramatiskt som Amàrs eget. Efter en hård uppväxt gifter han sig med Jamila, men kort därefter tvingas han iväg för militärtjänstgöring. Casim längtar hem och bestämmer sig för att desertera, och familjen tvingas på flykt. Den farliga och plågsamma resan slutar i Sverige, samtidigt som Casims mor, far och syskon hamnar i fängelse där de torteras, våldtas och dödas. När Amàr lär känna det våldsamma öde som format Casim kan han äntligen förstå och slutligen försonas med sin pappa. Mina reflektioner: Oj, vad ska man säg

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kommer jag t