Historien tar sin början hösten 1947 i London, staden är förstörd efter kriget och återuppbyggnaden har just tagit sin start. Kay arbetade som ambulansförare under kriget och plågas fortfarande av de syner hon mötte under sin tjänstgöring. Hon lever i ett förfallet hus och fördriver tiden genom att ta långa promenader genom staden. Helen och Viv arbetar tillsammans på en slags äktenskapsförmedling, Julia skriver deckarböcker och Mickey jobbar på en bensinstation. Vivs bror Duncan lever ett stillsamt liv hos den äldre Mr Mundy, men stillheten rörs om när han av en slump träffar Fraser, som han under kriget delade fängelsecell med.
Dessa personers liv är sammanvävda, mer än vad de vet om själva. Berättelsen går bakåt i tiden och vi får en titt på hur allas liv såg ut 1944 och 1941 också. Som läsare får jag en djupare och djupare förståelse för de olika karaktärerna.
Nattvakten är en bok om romantisk och vänskaplig kärlek mellan kvinnor, en systers lojalitet, en mans svek, kvinnors hjältemod och krigets påverkan på människor. Det slår mig att jag faktiskt aldrig tidigare har förstått hur pass förstört London blev av tyskarnas bombningar och under hur lång tid de höll på. Waters skriver vackert och insiktsfullt, men jag har svårt att få någon egentlig känsla för någon av karaktärerna. De jag känner mest för är Viv och Kay och så avskyr jag Vivs "pojkvän" Reggie, mannen som har en utomäktenskaplig affär med henne. Han är hemsk och jag förstår inte vad hon ser i honom, inte ens när jag får veta hur de träffades.
Det Waters lyckas förmedla med boken är hur villkoren för lesbisk kärlek såg ut i 40-talets England. Hur kvinnorna var tvungna att dölja sin kärlek för varandra, hur de låtsades att de bara var väninnor och hur de tog vissa jobb bara för att få ha en viss stil på kläderna, slippa klä sig så feminint. Boken förmedlar också på ett bra sätt hur kriget påverkade människor och vilka fasor som utspelades. Hur hårt trycket var på unga män att ställa upp som soldater och vad som väntade sig om man vägrade.
En bra bok, men inte riktigt min "typ" av bok. Jag har lite svårt för böcker där det egentligen inte händer så mycket utan där fokus ligger på att författaren låter läsaren blicka in en eller flera personers liv under några stunder av deras liv. Men en fin och ömsint bok och väldigt välskriven sådan.
Boken ges ut av Natur & Kultur men tycks vara slutsåld... Den kan dock köpas som nedladdningsbar Mp3-fil och såklart lånas på bibblan!
Andra som bloggat om boken är Bokstävlarna, Stringhyllan och Bokhora
Dessa personers liv är sammanvävda, mer än vad de vet om själva. Berättelsen går bakåt i tiden och vi får en titt på hur allas liv såg ut 1944 och 1941 också. Som läsare får jag en djupare och djupare förståelse för de olika karaktärerna.
Nattvakten är en bok om romantisk och vänskaplig kärlek mellan kvinnor, en systers lojalitet, en mans svek, kvinnors hjältemod och krigets påverkan på människor. Det slår mig att jag faktiskt aldrig tidigare har förstått hur pass förstört London blev av tyskarnas bombningar och under hur lång tid de höll på. Waters skriver vackert och insiktsfullt, men jag har svårt att få någon egentlig känsla för någon av karaktärerna. De jag känner mest för är Viv och Kay och så avskyr jag Vivs "pojkvän" Reggie, mannen som har en utomäktenskaplig affär med henne. Han är hemsk och jag förstår inte vad hon ser i honom, inte ens när jag får veta hur de träffades.
Sarah Waters |
En bra bok, men inte riktigt min "typ" av bok. Jag har lite svårt för böcker där det egentligen inte händer så mycket utan där fokus ligger på att författaren låter läsaren blicka in en eller flera personers liv under några stunder av deras liv. Men en fin och ömsint bok och väldigt välskriven sådan.
Boken ges ut av Natur & Kultur men tycks vara slutsåld... Den kan dock köpas som nedladdningsbar Mp3-fil och såklart lånas på bibblan!
Andra som bloggat om boken är Bokstävlarna, Stringhyllan och Bokhora
Kommentarer
Ordkontroll påslagen för kommentarer (som du har), tycker du det är en bra grej?
zoega - tycker det funkar bra, får inga skräpkommentarer.
Boktokig- jag sträckläste inte som Zoega, men kanske du skulle göra det:)