header

header

lördag 9 maj 2015

Fyra minuter - Johan Ring

Fyra minuter är Johan Rings debutroman. Jag fick först upp ögonen för honom när jag läste samlingsvolymen Efter stormen (läs recension om den här). Sedan fick jag den stora äran att läsa en novell som han hade liggande i skrivbordslådan (har skrivit om den här) och som nu finns utgiven: Rent-a-Claus. Det var med en stor självklarhet och rätt höga förväntningar som jag satte näsan i Fyra minuter någon dag efter att den gavs ut.

Boken handlar om Veronica och Anders, ett ungt par som precis flyttat från Stockholm till Veronicas hemort, det lilla samhället Dunsvik i Småland. Anders pluggar och Veronica har öppnat en liten vintagebutik. Veronicas mammas död ligger som ett orosmoln över relationen mellan Veronica och hennes pappa, Anders försöker medla. Så en dag så händer något helt otroligt i det lugna lilla Dunvik, ett stort passagerarplan på väg från Zürich till Stockholm störtar i en potatisåker efter att ha varit försvunnet på radarn i fyra minuter. Detta strax efter ett märkligt rosa sken synts över himlen. Mystiska saker är i görningen, folk blir märkligt dragna till planet och är det något som finns där inne i vraket?

Jag läser böcker i alla möjliga genrer men mitt hjärta tillhör skräcklitteraturen. Att läsa en bra riktigt otäck historia är något alldeles särskilt. Det slår an en särskild sträng hos mig. Redan i början av boken drabbas man som läsare av en obehaglig katastrofkänsla. Veronica och Anders är ute och cyklar när himlen lyses upp av ett ovanligt rosa sken, men ingen annan än Veronica reagerar särskilt mycket. Ring lyckas få mig som läsare att hamna inuti Veronica, att känna hennes krypande oroskänsla. Något är fel, men vad? Så på natten vaknar alla i samhället av en fruktansvärd smäll. När de springer ut ur sina hem så ser de en stor rökpelare borta på Lothar Nordahls gård, men det är inte dynamiten som han förvarar i ladugården som slutligen sprängts utan ett stort plan som störtat. Det visar sig dock inte vara den stora katastrofen, katastrofen är något helt annat. Jag ska inte säga mer om det eftersom jag inte vill förstöra någons läsupplevelse.

Det här är bra, riktigt bra! Språket är rätt framt och enkelt. Utan krusiduller och omständiga beskrivningar så ger han mig en bild av hur Dunsvik ser ut, det känns nästan som att jag har varit där trots att jag aldrig varit i Småland och att Dunsvik inte finns på riktigt. Även karaktärerna är vardagliga och skulle lika gärna kunna finnas i min egen bekantskapskrets. Ring lyckas med att göra det otroliga trovärdigt genom sina miljöskildringar och sina karaktärer. Att inte ha allt fokus på planet och händelserna som följer på det utan ta med berättelsen om Veronica och hennes pappa gör historien mer dynamisk och otäck.

Insprängt i boken finns också bilder och beskrivningar av verkliga mysterier som triggar såväl min nyfikenhet som bidrar till den där obehagskänslan som följer mig under hela läsningen - och som stannar kvar efter att jag läst sista sidan. För det är ju så att det har hänt oförklarliga saker, plan har försvunnit, folk har försvunnit och människor har dött på oförklarliga vis. Ett exempel på ett sådant mysterie kan ni läsa längst ner i inlägget.

Gillar du skräck och mysterier så tycker jag absolut att du ska läsa den här!

Boken ges ut av Mix Förlag och kan köpas på bland annat Adlibris och Bokus.

Andra som bloggat om boken är Farbror Atlas och Bokhyllan



En decemberdag 1947 får ett flertal skepp i det vältrafikerade Malacksundet i Indonesien ta emot nödsignaler från det nederländska fraktskeppet Ourang Medan. Meddelandet vittnar om en akut nödsituation: "Besättningen och kaptenen är döda." Efter detta följer obegriplig morsekod och till sist: "jag dör". Sedan återstår bara tystnad. Det amerikanska handelsfartyget Silver Star lyckas lokalisera fartyget och skyndar till platsen. Fartyget visar sig vara helt intakt, men när besättningen från Silver Star kliver ombord på Ourang Medan möts de av en mardrömslik syn. Alla i besättningen är döda och deras kroppar ligger utspridda på däck. Kropparna bär inga spår av yttre våld, men ansiktena är groteskt förvridna och ögonen uppspärrade som av skräck. De utsända från Silver Star bestämmer sig för att försöka bogsera Ourang Medan till närmaste hamn, men när en brand plötsligt utbryter i lastrummet tvingas de hastigt lämna skeppet. På avstånd ser de hur Ourang Meda exploderar och försvinner ner i vågorna. 

2 kommentarer:

CissiG sa...

Den här blir min nästa ebok! Ska bli intressant!
Kram Cissi som tackar för recensionen =)

CissiG sa...

Den här blir min nästa ebok! Ska bli intressant!
Kram Cissi som tackar för recensionen =)

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...