Fortsätt till huvudinnehåll

Vinterstaden - Arnaldur Inriðason

Det var ett tag sedan jag läste något av den här isländske författaren men det är ett kärt återseende. Det är något speciellt med att läsa bok efter bok om samma karaktärer och följa med i olika skeenden i deras liv. En bra författare lyckas dessutom hålla oss som läsare fortsatt intresserade. Jag har läst ett flertal böcker av Inriðason men ser att det bara är en av dem som lyckats bli recenserade här på bloggen, Mörka Strömmar (som ni kan läsa om här), och som väl inte var någon av mina favoriter.

Vinterstaden utspelar sig två böcker innan Mörka strömmar så jag har inte läst dem i ordning vilket förmodligen påverkade mitt intryck av den senare. Skrev i den recensionen att jag hade svårt för den nya karaktären Elínborg, men hon finns ju med i den här boken så jag har helt enkelt missat uppbyggandet av den karaktären. Jag brukar vara noga med att läsa serier, även om de består av fristående berättelser, i ordning och av det här lär jag mig att det är en bra strategi!

En kall januarikväll kallas polisen till en betongförort i Reykjavik där ett lik hittats mellan höghusen. En tioårig pojke, Elias, ligger där framstupa i en blodpöl, fastfrusen i isen. Pojken har stuckits i magen med ett vasst föremål och lämnats att dö i den kalla vinternatten.  Pojkens äldre halvbror Niran är dessutom försvunnen. Kan han ha något med mordet att göra.

Erlendur, Elínborg och Sigurður undersöker alla trådar. Hur ser egentligen relationen mellan Elias och Niran ut? Elias är född på Island med isländsk pappa och thailändsk mamma. Niran har bara bott några år på Island och från början kände inte hans isländska styvpappa ens till honom. En lärare pekas av rektor och kollegor ut som rasist, kan det finnas något sådant motiv i bakgrunden. Eller är det kopplat till rivaliserande ungdomsgäng och knarkaffärer? Spåren är många med nystanet nystas upp allt eftersom och bilden blir tydligare och tydligare.

Ett halvgammalt fall med en försvunnen kvinna spökar dessutom för Erlendur som får mystiska samtal som han tror kommer från kvinnan. Vad är det egentligen som har hänt henne.

Vinterstaden är en väldigt traditionell deckare och på något sätt väldigt skandinavisk. Det är kallt, halvdeppigt och knepigt med känslor. Även om den har några år på nacken (utkom första gången 2005) så har den ett aktuellt tema - främlingsfientlighet, rädslan för det okända, svårigheten att passa in och kanske även rädslan att passa in för mycket så att man tappar delar av sin identitet, sitt ursprung.

Sedan är den ju så otroligt sorglig. Det är svårt att släppa bilden av den lilla pojken som blir knivstucken, lyckas släpa sig en bit från överfallsplatsen men sedan fryser fast i marken och dör alldeles, alldeles ensam. Jag riktigt känner mammans förtvivlan genom boken och den lägger sig som en tung ångestfilt över hjärtat.

Det enda jag egentligen störde mig på i boken var uppläsningen. Jag lyssnade nämligen på boken som ljudbok med Pale Olofsson (känd bland annat från Nationalteatern) som uppläsare. Två saker irriterade mig; dels hans uttal av Erlendur (jag vet inte om jag uttalar namnet rätt, men jag uttalar det absolut inte som Pale. När han säger det låter det som Äärläändur - störigt) och dels hans dramatiserande av röster. Det är typ det värsta en ljudboksuppläsare kan syssla med, att väsa när det är en alkoholist som pratar, gå upp i falsett när det är en kvinna etc

Gillar du deckare men har missat Arnaldur Inriðason så är det hög tid att upptäcka honom nu - men du, läs böckerna i ordning!

Boken ges ut av Norstedts och kan köpas på Adlibris och Bokus

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarna med fni

Blod rödare än rött: en berättelse om mod, smärta och vägen till försoning - Arkan Asaad

För någon vecka sedan så skrev jag om Arkan Asaads bok Stjärnlösa nätter . Den handlar om Amàr som tvingades in i ett giftermål med sin kusin. Det här är berättelsen om Amàrs pappa Casim. Handling (förlagets text): I uppföljaren till den hyllade debutromanen Stjärnlösa nätter  får vi lära känna Casim, Amàrs far, som i första boken bara framstår som en grym och oförstående pappa. Vad gjorde honom till den han har blivit? Det visar sig att Casims öde är minst lika dramatiskt som Amàrs eget. Efter en hård uppväxt gifter han sig med Jamila, men kort därefter tvingas han iväg för militärtjänstgöring. Casim längtar hem och bestämmer sig för att desertera, och familjen tvingas på flykt. Den farliga och plågsamma resan slutar i Sverige, samtidigt som Casims mor, far och syskon hamnar i fängelse där de torteras, våldtas och dödas. När Amàr lär känna det våldsamma öde som format Casim kan han äntligen förstå och slutligen försonas med sin pappa. Mina reflektioner: Oj, vad ska man säg

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kommer jag t