Fortsätt till huvudinnehåll

En droppe midnatt - Jason Diakité

Vi läste En droppe midnatt i bokcirklen som jag är med i september (? tror jag det var). En av alla saker som är så roligt med att vara med i en bokcirkel är att jag får läsa böcker som jag aldrig skulle ha valt själv. Jag läser i stort sett aldrig biografier och självbiografier. Vet egentligen inte varför den genren inte intresserar mig eftersom jag är nyfiken på människor överlag, men lär mig hellre om andra via samtal (OBS! Vanligt skvaller avskyr jag!).

Jag har ingen relation till Jason "Timbuktu" Diakité. Lyssnar inte på hans musik och är notoriskt ointresserad av kändisskvaller. Min enda uppfattning om honom är att han verkar vara en schysst kille, men sedan tar det nog stopp där.

Baksidetext

31 år senare sitter jag i mammas lägenhet på Östra torn i Lund och minns klasskamraternas glåpord som gjorde det omöjligt för mig att undfly sanningen att min hudfärg var avgörande för hur världen skulle bemöta mig. Jag minns min irrande, envisa jakt efter en mindre splittrad identitet. Jag söker fortfarande platsen där jag hör hemma. En plats där jag inte är mitt emellan. Där jag inte behöver påminnas om mitt hälftenskap. Jag har under tid varken känt mig svenska eller amerikansk, vitt eller svart. Jag vet inte om jag kan leva med tanken på att hem bara ska finnas inom mig och aldrig får bli en fysisk plats...

Jag tar fram farfar Silas gamla beiga rock där den hänger längst in i garderoben. Det enda jag förutom några vaga minnen har från honom. Det är så många frågor jag skulle vilja ställa farfar. Den enkle kyparen som i alla fall alltid hade blanka skor. Han som lämnade den fattiga Söder 1920 i hopp om ett bättre liv i Harlem. Samma Harlem som pappa lämnade 1968 i hopp om ett bättre liv i Lund.
Varken mamma eller pappa minns att de någonsin hade ett samtal med honom om hans liv, hans strävan, hans drömmar, hans sorger eller passionerade stunder.
Jag knyter den gröna slipsen runt halsen, tar på mig farfars slitna trenchcoat, mina nyputsade bruna läderskor och går ut."

Mina reflektioner

Jag blev positivt överraskad av den här boken som har så många bottnar i sig. Diakité använder sökandet efter sin identitet och sin familjs historia till att beskriva, reflektera kring och analysera USAs mörka historia, hur slaveriet fortfarande sätter djupa spår i samhället, vad det innebär att inte tillhöra normen, att befinna sig i ett utanförskap utan egentlig möjlighet att bli helt inkluderad i någon grupp, mellan mänskliga relationer och mycket mer. Det är oerhört intressant och bidrog till bra diskussioner i bokcirkeln.

Varje gång jag läser skildringar av slaveriet så blir jag fullständigt golvad, särskilt när jag börjar tänka på att slaveri och människohandel fortfarande är obehagligt aktuellt. Över 12 miljoner människor kidnappades och fördes över Atlanten mellan 1525 och 1867.

Det jag läst mindre om är skildringar över hur slaveriet påverkar slavättlingar idag. För det är klart att det färgar hela familjehistorien med mera, med mera. Om detta skriver Diakité en hel del och han ger mig mersmak. Jag vill veta mer om det!

Det här är en väldigt bra bok och jag rekommenderar alla att läsa den, gärna i grupp så att man kan prata om den efteråt.

Boken ges ut av Månpocket och kan köpas på Adlibris och Bokus

Andra som bloggat om boken är och dagarna går..., Läsvärd eller inte och Tvåtusen boktankar


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarna med fni

Blod rödare än rött: en berättelse om mod, smärta och vägen till försoning - Arkan Asaad

För någon vecka sedan så skrev jag om Arkan Asaads bok Stjärnlösa nätter . Den handlar om Amàr som tvingades in i ett giftermål med sin kusin. Det här är berättelsen om Amàrs pappa Casim. Handling (förlagets text): I uppföljaren till den hyllade debutromanen Stjärnlösa nätter  får vi lära känna Casim, Amàrs far, som i första boken bara framstår som en grym och oförstående pappa. Vad gjorde honom till den han har blivit? Det visar sig att Casims öde är minst lika dramatiskt som Amàrs eget. Efter en hård uppväxt gifter han sig med Jamila, men kort därefter tvingas han iväg för militärtjänstgöring. Casim längtar hem och bestämmer sig för att desertera, och familjen tvingas på flykt. Den farliga och plågsamma resan slutar i Sverige, samtidigt som Casims mor, far och syskon hamnar i fängelse där de torteras, våldtas och dödas. När Amàr lär känna det våldsamma öde som format Casim kan han äntligen förstå och slutligen försonas med sin pappa. Mina reflektioner: Oj, vad ska man säg

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kommer jag t