Fortsätt till huvudinnehåll

Viskningar - Dean Koontz

Hilary Thomas är 29 år gammal och framgångsrik manusförfattare. Hon har skrivit manus till ett par storfilmer och har precis landat ett kontrakt som innebär att hon även får regissera sin nästa film. Hilary lever för sitt arbete som också är hennes dröm, hon har ett stort fint hus som hon ägnar sig åt på den lilla fritid hon har. Särskilt social är hon inte och hon lever ensam.
Bruno Frye är en stor man både fysiskt och penningamässigt. Han har tagit över sin mammas vingård och lever ett gott men isolerat liv. Bruno lever även i sin skåpbil och är en mycket psykiskt sjuk man, det lyckas han dölja för omgivningen. Han kör runt i sin bil och letar efter sin döda mamma som han är övertygad om har återfötts i en ny kropp, allt för att straffa honom. Varje natt vaknar Bruno av fruktansvärda mardrömmar, han känner hur saker kryper över hans kropp och viskar runt honom. Han hinner alltid vakna innan han hör vad som viskas.
En kväll blir Hilary överfallen i sitt hem av någon som hon är övertygad om är Bruno Frye. Poliserna Tony och Frank anländer efter att hon ringt 911. Frank är skeptisk till hennes utsaga och blir än mer så när han kontaktar sheriffen i Brunos hemstad och får reda på att Bruno befinner sig där. Tony är mer benägen att tro att Hilary i alla fall blivit överfallen, men kanske var det någon som var lik Bruno. Tony blir mer indragen än han anar i fallet.

När jag började läsa Viskningar av Dean Koontz så trodde jag att jag skulle läsa en riktigt ryslig rysare, omslaget gav mig idéer om obehagliga spökhus och sådana saker. Istället så har jag läst en spännande thriller med psykologiska inslag. Koontz beskriver detaljrikt varje timme och dag i kronologisk ordning från början till slut. Det tog mig två veckor att komma igenom den tätskrivna texten, men det kändes helt okej.
Koontz bygger på ett skicklig sätt upp en spänning och lägger till det relationen mellan Hilary och Thomas. Han beskriver en förövare som ser ut och beter sig som ett monster men som man efter en stund upptäcker att man känner sympati för. Jag grips av hans öde och fäller i slutet av boken en liten tår (mer än så ska jag inte säga...vill inte sabba). Möjligtvis att Tony, Hilary och Frank är lite för förutsägbara. Det känns som att man har träffat dem i många andra romaner genom åren, han hade kunnat nyansera de karaktärerna något. Inte bara ge dem djup genom att ge dem ett komplicerat förflutet utan även ge dem ett mer psykologiskt djup. Jag har även lite problem med de avsnitt i boken som jag uppfattar som ett inlägg i samhällsdebatter om invandring, fattigdom och så vidare. De passar liksom inte in och hade kunnat strykas för att korta boken något.
Allt som allt tycker jag ändå att det var en riktigt bra thriller som jag definitvt kan rekommendera att ni läser. Den var intressant ur flera perspektiv och en bok som det gick alldeles utmärkt att leva med en längre stund.

Kommentarer

Ariel sa…
Jag läste viskningar för många, många årsedan. (1982, eller så, mitt exemplar har gulnade sidor och ett väldigt trasigt omslag.) Jag minns plotten på ett ungefär men nu blev jag sugen på att läsa om den.
Jag har faktiskt aldrig last Koontz, maste saga att din text lockade mig rejalt - maste ge honom en chans!
låter som nåt jag skulle kunna gilla
Vad roligt att jag kunnat inspirera! Jag har en samling Koontz böcker i hyllan, en författare jag absolut gillar
Hundöra sa…
Såg din kommentar på Maritas bibliotek, med brist på fantasi skriver jag samma sak här som jag skrev hos henne. Det är inte ofta man ser andra bokbloggare som läser Koontz.

Det var ett tag sedan nu för mig, och just Viskningar har jag inte läst även om jag har den i bokhyllan. Klättermusen som bokbloggar med mig har dock läst den. En av mina favoriter är nog Trasdockan även om slutet var lite av en besvikelse.

Populära inlägg i den här bloggen

Stjärnlösa nätter; en berättelse om kärlek, svek och rätten att välja sitt eget liv - Arkan Asaad

Jag blev tipsad om den här boken av en kompis och lyssnade på den som ljudbok. Det var ett klockrent tips för jag tyckte mycket om boken. Handling (förlagets text): Stjärnlösa nätter  är en roman om hur de sega banden mellan fäder och söner, tvinnade av nedärvda idéer om respekt och plikt mot familjen, kolliderar med en ung mans självklara rätt att själv välja sitt liv. Berättelsen om Amàe ger läsaren inblick i en för de flesta okänd värld. Stjärnlösa nätter  handlar om Amàr som växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en starkt dominerande far. När han är arton år beger sig familjen på en bilsemester till släkten i Irak. Det är första gången på många år som de reser tillbaka, och alla har höga förväntningar. När de är på plats efter en strapatsrik bilfärd genom Europa blir det en rad smärre kulturkrockar. För Amàr, som flyttat hemifrån i Sverige är det till exempel naturligt att ställa sig vid diskbänken, men han blir bortmotad av de kvinnliga släktingarna med fni

Blod rödare än rött: en berättelse om mod, smärta och vägen till försoning - Arkan Asaad

För någon vecka sedan så skrev jag om Arkan Asaads bok Stjärnlösa nätter . Den handlar om Amàr som tvingades in i ett giftermål med sin kusin. Det här är berättelsen om Amàrs pappa Casim. Handling (förlagets text): I uppföljaren till den hyllade debutromanen Stjärnlösa nätter  får vi lära känna Casim, Amàrs far, som i första boken bara framstår som en grym och oförstående pappa. Vad gjorde honom till den han har blivit? Det visar sig att Casims öde är minst lika dramatiskt som Amàrs eget. Efter en hård uppväxt gifter han sig med Jamila, men kort därefter tvingas han iväg för militärtjänstgöring. Casim längtar hem och bestämmer sig för att desertera, och familjen tvingas på flykt. Den farliga och plågsamma resan slutar i Sverige, samtidigt som Casims mor, far och syskon hamnar i fängelse där de torteras, våldtas och dödas. När Amàr lär känna det våldsamma öde som format Casim kan han äntligen förstå och slutligen försonas med sin pappa. Mina reflektioner: Oj, vad ska man säg

Tillfälligt (?) avbrott

Efter att ha våndats och funderat fram och tillbaka så har jag bestämt mig för att, åtminstone tillfälligt, sluta uppdatera bloggen. De senaste åren så har jag varit något av en periodare, men perioderna då jag skriver här blir kortare och infaller alltmer sällan.  Jag vill inte sluta skriva om böcker jag har läst och lyssnat på, däremot kommer jag att göra det i ett annat format. Därför kommer jag att sälla mig till den växande skaran bookstagrammers och uppdatera mer regelbundet på Instagram i stället.  Egentligen så tycker jag själv bättre om att läsa långa blogginlägg om böcker i stället för kortare omdömen. Det är detta som mina funderingar kretsat så mycket kring. Jag har dock insett att om det ska bli något skrivet från mitt håll så får det bli kortare texter och då passar Instagram bra. Ni hittar mig på: Instagram där jag heter @mednasanienbok Facebooksidan Med näsan i en bok Goodreads där jag heter Anna (med näsan i en bok) Danielsson Hoppas vi ses där! Och kanske kommer jag t