Nigeria blev självständigt från Storbritannien 1960 och drabbades genast av problem kring styrningen. Igbofolket (som Olanna, Kainene, Odenigbo och Ugwu tillhör) kände sig snart diskriminerade av andra folkgrupper i Nigeria, man drömde om en sjävständig stat. 1967 förklarade sig republiken Biafra självständig med överstelöjtnant Ojukwu i spetsen, det var starten på det så kallade Biafrakriget som pågick i tre år och krävde cirka 2,5 miljoner människoliv.
Vi får följa tvillingsystrarna och de andra från 60-talets början och genom hela kriget. De går igenom allt från små vardagsbekymmer till krigets och svältens värsta fasor tillsammans och ibland skilda åt.
 |
| Chimamanda Ngozi Adichie |
Jag tyckte mindre om karaktärerna och hur de beskrevs. De är för schablonmässiga och jag har svårt att få kontakt med någon av dem. Enda gången jag egentligen kan känna med en karaktär är när Olanna springer med Baby under det första flyganfallet de blir utsatta för. Ångesten över sitt barns dödlighet.
Jag tycker inte heller att Adichie får till miljöbeskrivningarna för jag förstår inte alls hur det ser ut i Nigeria. Det enda stället som verkligen kryper under skinnet på mig och som jag kan se framför mig är flyktinglägret där Kainene arbetar.
En rolig anekdot är när Richard ska skriva en artikel om Biafras enda flygfält och där träffar på den svenske piloten Carl von Rosen som tagit sig förbi Nigerias luftförsvar och flugit in förnödenheter.
Jag hade fått den här boken beskriven för mig som ett mästerverk, som magisk, men jag håller inte med. Det var för stelt och för mycket som fattades. Däremot är det en viktig bok som detaljerat beskriver hur barn och andra männsikor drabbas av ett krig, hur patriotiska människor kan bli och vilka grymheter vi är förmögna att begå gentemot varandra.
Boken ges ut av Bonnierpocket och kan köpas på Adlibris och Bokus
Andra som bloggat om boken är Olika sidor, Feministbiblioteket och Hyllan
Kommentarer