Vattnet drar är en svensk skräckbok av debuterande författaren Madeleine Bäck som hypades rätt mycket i diverse bokbloggar och sociala medier i våras. Eftersom jag älskar skräck så blev jag nyfiken och lyssnade på den som ljudbok i början av juni.
Handling (förlagets text):
Så blir handen iskall. Ytan slutar bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna.
Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.
Vattnet drar är första delen i en trilogi om en bygd som slits isär och som plågas av ett urgammalt förbund mellan människa och natur.
När jag sitter här vid datorn tre månader efter att jag läst boken så förbannar jag mig själv återigen - jag måste börja skriva ner tankarna om min läsupplevelse direkt efter en läsning, eller i alla fall inte vänta så här länge! Jag får nämligen fundera en hel del innan jag kommer ihåg så mycket av handlingen, å andra sidan kanske det säger en del om boken. Den har inte gjort någon bestående intryck på mig. Men lite minns jag så jag ska försöka sammanfatta det.
För det första; även om det förekommer blod och en hel del rysligheten så upplever jag boken mer som fantasy. Jag blir aldrig särskilt rädd. Tror jag har skrivit om det i en annan recension rätt nyligt när det var en bok i skräckgenren som inte gjorde mig rädd att det har med karaktärernas trovärdighet att göra. Jag blir riktigt, riktigt rädd när jag kan identifiera mig med karaktärerna och deras omgivning, när jag får känslan "det där kan hända mig också" och börjar se mig över axeln. Det vill jag ha när jag läser en skräckis.
I Vattnet drar så får jag inte den känslan för personerna med undantag för häxan i skogen (he, he, nu kan ni ju fundera på varför jag identifierar mig med henne). När jag är med henne så väcker boken lite efter känslan jag försöker beskriva.
Boken går samtidigt för långsamt som för fort. Författaren lyckas inte snabbt nog få mig att förstå personerna som befolkar berättelsen och jag undrar ofta hur sjutton hon ska hinna med att avsluta och knyta ihop det hon påbörjar (tills jag inser att det är bok 1 av 3...). Samtidigt så går vissa skeden väldigt fort och överrumplar mig.
Med det sagt så är det här inte en dålig bok och den är stark för att vara en debutbok, tyvärr föll den inte mig i smaken och jag kommer nog inte att läsa uppföljarna. Jag är inte tillräckligt nyfiken helt enkelt.
Boken ges ut av Natur och Kultur och kan köpas på Adlibris och Bokus.
Andra som bloggat om boken är Eli läser och skriver, Läsa och Lyssna och Sagan om Sagorna
Handling (förlagets text):
Så blir handen iskall. Ytan slutar bölja. Den ändrar mönster. Sipprar fram och upp över hans hand som mjuka istappar. Viktor är för fascinerad för att kunna röra sig. Han ser hur ytan böjer sig och trevar som långa ormar kring hans arm. Trevar över hans hud. Det är vått och bedövande kallt. Och så ser han naglarna.
Kroppen av en kvinna hittas vid Malmjärn i Gästrikland. Har det något med den illegala sprithandeln att göra? Eller stölden av den värdefulla madonnan i Ovansjö kyrka? Något har förändrats i bygden under den här helvetesvarma sommaren. Det känns i själva luften. Som ett elektriskt stråk av begär och desperation. Det som legat dolt i hundratals år har vaknat igen.
Vattnet drar är första delen i en trilogi om en bygd som slits isär och som plågas av ett urgammalt förbund mellan människa och natur.
När jag sitter här vid datorn tre månader efter att jag läst boken så förbannar jag mig själv återigen - jag måste börja skriva ner tankarna om min läsupplevelse direkt efter en läsning, eller i alla fall inte vänta så här länge! Jag får nämligen fundera en hel del innan jag kommer ihåg så mycket av handlingen, å andra sidan kanske det säger en del om boken. Den har inte gjort någon bestående intryck på mig. Men lite minns jag så jag ska försöka sammanfatta det.
För det första; även om det förekommer blod och en hel del rysligheten så upplever jag boken mer som fantasy. Jag blir aldrig särskilt rädd. Tror jag har skrivit om det i en annan recension rätt nyligt när det var en bok i skräckgenren som inte gjorde mig rädd att det har med karaktärernas trovärdighet att göra. Jag blir riktigt, riktigt rädd när jag kan identifiera mig med karaktärerna och deras omgivning, när jag får känslan "det där kan hända mig också" och börjar se mig över axeln. Det vill jag ha när jag läser en skräckis.
I Vattnet drar så får jag inte den känslan för personerna med undantag för häxan i skogen (he, he, nu kan ni ju fundera på varför jag identifierar mig med henne). När jag är med henne så väcker boken lite efter känslan jag försöker beskriva.
Boken går samtidigt för långsamt som för fort. Författaren lyckas inte snabbt nog få mig att förstå personerna som befolkar berättelsen och jag undrar ofta hur sjutton hon ska hinna med att avsluta och knyta ihop det hon påbörjar (tills jag inser att det är bok 1 av 3...). Samtidigt så går vissa skeden väldigt fort och överrumplar mig.
Med det sagt så är det här inte en dålig bok och den är stark för att vara en debutbok, tyvärr föll den inte mig i smaken och jag kommer nog inte att läsa uppföljarna. Jag är inte tillräckligt nyfiken helt enkelt.
Boken ges ut av Natur och Kultur och kan köpas på Adlibris och Bokus.
Andra som bloggat om boken är Eli läser och skriver, Läsa och Lyssna och Sagan om Sagorna
Kommentarer